Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu äro dessa senare föreningar i sin linda — deras omsättning
uppgick under år 1901 till allenast 34,000 kr. I föreningarnas långrandiga
stadgar angifves syftet visserligen vara att dels inköpa gödselmedel,
kraftfoder, utsäde o. s. v., dels äfven försälja jordbruksalster; dock har
hittills endast den förra uppgiften fyllts af föreningarna. Härvid tillgår
så, att det af föreningarna bildade Centralförbundet uppgör
leveranskontrakt med erkändt framstående firmor, hvarefter prislistor utsändas till
föreningarna. Sedan dessa insändt sina rekvisitioner till Centralförbundet
och denna befordrat dem till leverantören, verkställer denne expedieringen
direkt till de olika föreningarnas styrelser, som har att ombesörja
varornas fördelning bland medlemmarne. Likviden insändes sedan
omedelbart till leverantören. Priset, som sålunda beräknas pr extra
kontant likvid, ställer sig vanligen n^got under gällande priser, men
hvarje förening erhåller 1—3 proc. rabatt och Centralförbundet
dessutom 0,5—2 proc. rabatt; de inkomster som på detta sätt erhållas,
användas till löpande utgifter, bildande af kapital o. s. v..
Detta system är, såsom synes, endast en half lösning af
inköps-frågan. Man behärskar ej inköpskällan och Centralförbundet är blott
en mellanhand. Det synes därför vara förhastadt att säga, att någon
annan organisationsform ej kan täfla med denna. De danska
konsumtionsföreningarna, som handla med såväl lifsförnödenheter som
jordbruksalster, och som i “Faellesforeningen* ha en stor gemensam
inköpskälla (för 1902 16 mill. kr. omsättning), äro nog att föredraga
framför de med tyskt exempel bildade föreningarna i Västernorrland.
Äfven mot en del råd och anvisningar kan man med skäl göra
anmärkningar. Påståendet att föreningarna ej böra befatta sig med
inköp af lifsförnödenheter, emedan detta skulle göra verksamheten
“tungsköttsaknar fog för sig. Erfarenheten från Danmark visar att
inköpsföreningarna med fördel kunna sälja olika slags varor. Säkerligen
bör dock handel med lifsförnödenheter påbörjas först sedan man vunnit
erfarenhet i handelsyrket. Frågan om landtmannaföreningarnas ställning
till konsumtionsföreningarna är för öfrigt af den betydelse att den bör
komma under debatt.
Landtmannaföreningarna i vårt land ha hittills tagits i beskydd af
ett politiskt parti, de s. k. agrarerna. Vi få hoppas att föreningarna med
första befria sig från detta förmynderskap och därmed sammanhängande
alldeles olämpliga politiska karakter. Det kan ju också i detta
sammanhang nämnas, att vissa politiska riktningar som ansetts stå-alldeles
främmande för den utveckling inom jordbruket, som här berörts, tvärtom
på sista tiden visat ett lifligt intresse härför. Så har exempelvis den
kände danske socialdemokraten Gustav Bang nyligen underkastat
"hus-mansbruket“ en synnerligen intressant social analys octi kommit till
det resultat, att husmännens sympatier snarare torde komma att förena
dem med de organiserade arbetarne än med storbönder och godsägare.
Och den framstående tyske socialdemokraten Eduard David har i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
