Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan första kammaren antagit utskottets samt andra kammaren
reservanternas förslag, blefvo kamrarnas skiljaktiga beslut på det sättet
sam-manjämkade, att riksdagen beslöt hos kungl. maj:t göra sådan
framställning som första kammarens beslut utvisade, dock med det tillägg
att riksdagen uttalade önskvärdheten af att hustrus myndighet, i den
mån den icke ansåges böra begränsas af mannens målsmanskap, blefve
klart och tydligt i lagen uttryckt.
Denna lösning af frågan — tämligen typisk för de svenska
reformernas öde i våra dagar — är ej egnad att väcka någon varmare
förtjusning hos reformens vänner.
Bland öfriga af riksdagen under mars månad slutbehandlade “sociala"
lagförslag märkas bruksägaren I. Svenssons på Skyllberg motion om
upphörande af trettondedagens firande såsom särskild hälgdag samt
grosshandlaren P. E. Lithanders och bryggaren D. M. Lyckholms motioner
om tillsättande af ett nationalekonomiskt råd. Den förstnämnda motionen
afsåg att befria industriidkarne från den onödiga splittring af
arbetstiden, som uppkommer genom “de många hälgdagame“ under
mid-vintern, samt att på samma gång för arbetarehemmen inskränka den
förlust, som uppkommer genom detta “långvariga, ofrivilliga uppehåll" i
arbetet. Ehuru motionen fick understöd af lagutskottet, afslogs den
likväl med rätt stor majoritet af riksdagen. Emellertid torde motiven
till afslaget ej ha varit desamma i bägge kamrame. Sålunda
föranleddes nog i första kammaren utgången hufvudsakligen af motviljan
mot att beröfva kyrkoåret en hälgdag, medan åter andra kammaren i
väsentlig mån torde hafva ledts af ett rent socialt skäl, hänsyn till alla
arbetande samhällsklassers behof af hvilodagar från arbetet — snarare
i större än i mindre omfattning än hvad dem nu är beskärdt.
uDet nationalekonomiska rådet“ skulle enligt herrar Lithanders
och Lyckholms förslag bestå af 10 personer, utsedda af konungen
bland erfarna och kunniga män inom näringslifvets olika grenar. Rådets
uppgift skulle vara att i största möjliga omfattning ägna omsorg åt
landets näringslif, att söka verka för en planmässigt och väl ordnad
nationalekonomi samt att före hvarje riksdags början för regeringen
framlägga utredningar och förslag att höja och främja näringarna, hvilka
utredningar och förslag skulle delgifvas riksdagen, vare sig de föranledt
framläggande af regeringspropositioner eller ej. Detta förslag bifölls
af första, men afslogs af andra kammaren och har således för denna
gång förfallit. Utgången i andra kammaren berodde nog ej
hufvudsakligen därpå att man ogillade själfva idén om inrättandet af ett
dylikt ekonomiskt välfärdsutskott. Tvärtom funnos inom kammaren rätt
stora sympatier för denna idé. Men man fann det med skäl oegentligt,
att rådet ej skulle tillsättas genom val af de näringsidkande klasserna
själfva, utan utses af konungen, som sålunda skulle förses med ett
halftjog rådgifvare — utan konstitutionell ansvarighet. Helt visst skulle
ett dylikt “råd", om det blefve en verklig representation för
näringslifvets alla grenar och folkklasser, kunna blifva ett kraftigt medel för
befrämjande af en klok och framsynt socialpolitik. Första förutsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
