Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Ett nationalverk.
____“Då jag fyllde 7 år, kunde jag läsa i bok. Så föll mig i hågen att
få lära mig skrifva, men därtill tycktes far vara trög, ty han sade, att det
tjänar oss fattiga till ingen ting, ty vi bli ändå icke annat än fattiga arbetare.
Men min enträgenhet verkade likväl på honom, så att han af en lumpsamlare
köpte åt mig ett ark papper och skaffade litet bläck från apoteket. Så skref
Maja Stina Ringberg för mig det första alfabetet, och . så skref jag emellan raderna
och åter emellan, så länge det fanns rum för en bokstaf. Och om jag kunde
få fatt på någon papperslapp, så gjorde jag på samma sätt.
Sedan hörde jag talas om räknekonsten och såg någon sätta upp siffror,
och jag grubblade mycket på, hur detta skulle tillgå; men så kom Petter Samuelsson
i Valåkra till Basebo och brukade en hemmansdel i tre år, och honom gjorde
jag mycket besvär härmed. Det skedde för det mesta med krita på en
brädlapp eller en husvägg, ty jag var alltid försedd med krita, hvar jag träffade
honom. Dess emellan arbetade jag själf därmed, men råkade ofta ut för krångel,
som jag icke kunde reda, och då satte jag upp detta på en näfverlapp och bar
det i fickan, tills jag träffade honom...
Du tröga och lata ungdom, som nu låter truga på dig kunskaper, se här,
huru jag och flere i den tiden fingo leta och kämpa för en liten obetydlig
smula däraf, och likväl var jag före mängden af mina jämlikar i denna väg.
Fastän skolorna på 20-talet började litet mera gå i gång, så var likväl bland
mina läs-[konfirmations-]kamrater 1827 största delen sådana, som icke kunde
sätta sitt namn på papper“.
Så talar byskomakaren Jonas Stolt i sina minnen. När man betraktar Schticks
och Lundahls “Läsebok för folkskolans högre klasser", som sedan någon tid
föreligger färdig, och så söker riktigt klargöra för sig, hvad ord sådana som de
ofvan stående innebära, fylles man ovillkorligen af en stark känsla af
tacksamhet för allt som möjliggjort den utveckling, som ägt rum, och en ej mindre
stark känsla af glädje öfver den tid, vi lefva i — två mycket hälsosamma känslor.
Läseboken är indelad i tvänne afdelningar, en för Sverige, en för de öfriga
nordiska länderna. Den är vidare uppställd i historisk ordning: den svenska
afdelningens första band omfattar forn- och medeltid, det andra når från Gustaf
Vasa till finska kriget, det tredje från statshvälfningen till vår tid. En mycket
stor del af texten är utan fördärfliga omarbetningar tagen ur de olika tidernas
egna litteraturer, och hvad som särskildt skrifvits för läseboken är i regeln öfver
allt beröm — med en reservation. Hvad urvalet ur den äldre litteraturen
beträffar, är det nog att säga, att det torde finnas få så boksynta personer i vårt
land, att icke något af de i läseboken aftryckta styckena är för dem en angenäm
ny bekantskap. Om utgifvarna ville sammanställa ett litet häfte med utförliga
bibliografiska uppgifter om sina källor, och om de därtill ville foga hänvisningar
till en del af den litteratur, som varit i åtanke, men af brist på utrymme ej
kunnat bli representerad i läseboken, skulle däraf blifva en förträfflig liten
handbok i svensk läsning. Det är en fröjd att i en läsebok få sådana stycken som
Per Brahes skildring af Gustaf Vasa, Olai Petri manhaftiga ord om de götars
bedrifter, Jäsper Svedbergs skildring af sitt andra giftermål (en pärla af
tidsteck-ning och humor), fänrik Pipers minnen, Kellgrens protokollsutdrag öfver
Sweden-borgico-magnetiska seanser och Berzelii skildring af sina lärospån i kemien.
Det är äfven en fröjd att iakttaga den omsorg, hvarmed det hela ordnats, så
att t. ex. en uppsats om Alströmer följes af Geijers “Höstsädet“ och
“Grimsta-hamns nybygge* af “Litet bo jag sätta vill“, hvarjämte särskildt må påpekas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
