Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar, blir arbetstiden ju beroende på enskildt aftal mellan
arbetsgifvaren och hans sömmerskor. Det ligger då — så resonnerar man —
i den enes intresse, att få så mycket arbete, utfördt som möjligt,, i den
andras, att förtjäna så mycket som möjligt. Det är ju klart, att
konkurrensen å ena sidan, de låga lönerna å den andra skola fresta till
en utsträckning af arbetstiden långt, utöfver hvad som enligt hygienens
lagar borde vara maximum. Så är ock fallet. Med undantag af ett
par större etablissement, som infört 9 timmars arbetstid och bestämda
måltidsraster, arbetas hela dagen tills långt ut på kvällarna med ytterst
knappa och obestämda måltidspauser. Äfven där arbetstiden enligt
öfverenskommelse är fastställd till kl. 8 f. m.—8 e. m. med 1 timmas
middagsrast arbetas ofta till 9—10 e. m., och middagstimmen blir,
åtminstone hvad kapp- och klädsömmerskorna beträffar, ej sällan
framskjuten långt fram på eftermiddagen för profningars skull. Då nu
härtill kommer att sömmerskeyrket, åtminstone för vissa specialiteter, i hög
grad är säsongytke, är lätt att inse hur ogynsamma arbetsvillkoren i
själfva verket äro. Ena veckan, ja flere veckor finnes kanske litet eller
nästan intet arbete; så inträder säsongen och med den orimligt långa
arbetsdagar med jäktande brådska. Det händer då ej sällan att det
arbetas till 11 —12 på natten, ja, exempel finnas på att sömmerskorna
suttit vid arbetet på ateliern hela natten. Ej ens sön- och
helg-dagshvilan är fredad; beställningarna hopa sig och det gäller för båda
parterna att dra “nytta" häraf. Denna “nytta" blir, hvad arbeterskorna
beträffar, ofta en i förtid bruten hälsa, men därpå tänker man ej alls
eller åtminstone för sent.
Att äfven hemsömmerskornas okontrollerade arbetsdagar vissa tider
af året äro orimligt långa är nästan själfklart, ty frestelsen att
öfver-skatta sina krafter och ta emot allt arbete som bjudes är ju, med de
svältlöner som här betalas, påfallande.
Hvad slutligen arbetslokalerna beträffar äro de, med några få
undantag, mer eller mindre dåliga. Bostadsbristen tvingar äfven de
arbetsgifvare, som skulle vilja ha det bättre, att hyra dåliga arbetsrum
och, hvad hemsömmerskorna angår, är det upprörande att tänka på, i
hvilka usla kyffen de utföra sitt arbete.
Frågar man sig nu hurudana de hemförhållanden äro, som skola
motväga så mörka arbetsdagar blir svaret, att arbeterskorna ofta ej ha
något hem. Åtskilliga bo väl hos sina föräldrar eller släktingar, flere
dela rum med någon kamrat,, men en stor, mängd “bo inne“. Då man
vet att 16,000 ogifta kvinnor bo inne i Stockholm, och att det stora
flertalet sömmerskor äro ogifta, kan man antaga, att en mycket stor del
af dessa inneboende äro sömmerskor. Hvad det vill säga att “bo
inne“, att ej ha en vrå, som är ens egen, att t. o. m. dela säng med
en annan, att vara illa sedd och gå i vägen, om man vill koka sig
litet mat eller sitta hemma en söndag — det borde ej behöfva
be-skrifvas — lika litet som väl de moraliska farorna af ett sådant hem
behöfva påpekas.
Utom hyran är ju maten den viktigaste utgiftsposten. Här har
man ännu inga fullständiga budgeter att tillgå, men alldeles tydligt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
