Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Emigratio-nen.-]{+Emigratio-
nen.+} Sans
Den irländska
jordfrå-behandling bör i
dessa dagar, då
emigra-tionsfrågan allvarligt börjat diskuteras,
vara af särskildt intresse för oss.
Under ett halft sekel ha svenskarne utan
ängslan åsett hur en million människor
lämnat landet. Att det är dåliga
eko-non.tska förhållanden och bristande
framtidsutsikter, som drifvit större delen
af denna befolkning ur landet, är
uppenbart. Särskildt ha de olidliga
förhållandena på landsbygden, och
omöjligheten för befolkningen att kunna skapa
egna hem snart sagdt tvingat den
lifs-kraftiga befolkningen att utvandra.
Men därom ha icke de maktägande
bekymrat sig. I ro har man vaktat
de egna köttgrytorna och icke
bekymrat sig om växande folkrörelser. Ännu
vid denna riksdag visar första
kammaren en farlig nonchalant
öfverlägsen-het för allt hvad folkets breda lager
önskar och känner. Men tiden går
fort. Det börjar nu visa sig, att ur
politisk synpunkt den stora
emigrationen är vår största fara. Mest af allt
behöfva vi folk i detta land. Hvilket
vansinne då, att på ett år exportera
40,000 personer, som vi gjort 1902!
Nu spörja högeraviserna naivt
hvarför folk emigrera och konservativa
styrpinnar petitionera om emigrationens
hämmande. Det är så dags! Åhnej,
vill man verkligen hämma vår
kraft-förslösande utvandring, då gäller det
för de maktägande att låta bli fraser
och petitioner och i stället på
fäderneslandets altare offra pengar, makt,
ställning. Det är slut med stillaståendets
och de halfva reformernas tid. Här
är det fråga om jätteverk om något
skall vinnas. Och det är betecknande
att det är en konservativ regering
som i England framlagt den största
antiemigrantåtgärd som världen skådat.
Af särdeles bedröfligt
sIag äro de konflikter
mel-Ä 1“ stufvare och
hamn-arbetare som uppstått
såväl i Stockholm som Gäfle. De vittna
nämligen alldeles oförtydbart om
ekonomiskt oförstånd och bristande
samhörighetskänsla inom vårt sociala
lif. Med god vilja och genom
underhandling — som nu nästan uteblifvit
— hade tvistepunkterna helt säkert
hastigt kunnat utjämnas och alla
oroligheter och förluster undvikas. Det
bör likväl genast sägas, att ansvaret
för konflikten ytterst hvilar hos
arbets-gifvarne. Från deras sida skedde i
Stockholm uppsägningen af det
kollektiva aftal, som sedan någon tid
varit rådande mellan
hamnarbetarfack-föreningen och vissa stufverifirmor.
Arbetsgifvarnes nya förslag gick ut på
att timpenningen skulle nedsättas från
50 till 40 öre och öfvertidsarbetet
sänkas från 75 till 65 öre. Då arbetarna
ej godkände detta förslag, framlades
af arbetsgifvarna ett nytt, som gick ut
på att 350 man skulle anställas genom
personliga kontrakt mot en
månadslön af 100 kr. under 9 månader (april
—december) samt med 10 timmars
arbetsdag. Arbetarnes motförslag gick
ut på att 400 arbetare skulle fast
anställas mot 100 kr. under 10 månader
samt 50 kr. under de två återstående
samt half timpenning ifall arbete under
denna tid förekomme. Vid urvalet af
de fast anställda arbetarna skulle en
fackföreningslista följas, dock med rätt
för arbetsgifvarna att stryka namn.
Liksom förut skulle aftalet vara
kollektivt, ej personligt. Då
arbetsgifvarna ej ville godkänna detta förslag,
afbrötos underhandlingarna. I stället
för att återupptaga desamma eller vädja
till skiljedom, inträdde nu ett
långvarigt krigstillstånd. Arbetsgifvarna
skaffade sig arbetare från landsorten och
inlogerade dem å fartyg, till skydd mot
demonstrationer. Sådana kommo dock
till stånd i stort antal, och af ganska
orolig natur, men dock till
hufvudsak-lig del genom icke-organiserade
arbetares försorg. Några svårare
sammanstötningar med ordningsmakten
undvekos, och under sista tiden har
allt varit lugnt. Af fackföreningen har
bildats en kooperativ stufverif ören ing
“Progress“, som åtagit sig arbete trots
en, som det synes, illojal konkurrens
från stufvarnas sida. Liknande
kooperativa stufveriföretag förekomma på 14
olika platser i vårt land. Konflikten
har allt mer kommit in i detta
olyckliga tillstånd, då pengarna och ej
rätten få bestämma utgången.
I Gäfle ha anledningarna till
konflikten varit obetydligare. Den
viktigaste är arbetsgifvarnas ovillighet att
utse en statistiker, d. v. s. en person,
som inkallar arbetarna till arbete, så
att detta må kunna jämnt fördelas.
Arbetarna ha föreslagit att denna fråga,
jämte allt som rör arbetet, skall afgöras
genom en opartisk skiljenämnd; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
