- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1903 /
242

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för icke ovillkorligen behöfver vara olika kufser med flera föreläsningar
i hvarje för att komma i åtnjutande af statsbidrag.

Men därmed har man naturligtvis icke kommit ifrån hufvudfrågan:
bör det vara sammanhängande föreläsningskurser eller icke? Det synes
mig, som om svaret på den frågan beror af svaret på en annan,
nämligen denna: hvilket är föreläsningarnas ändamål? Ty arbetsmetoden
måste ju bestämmas af ändamålet.

Enligt min mening kan föreläsningsföreningarnas ändamål sägas
vara följande: att väcka kunskapsintresse, att tillfredsställa detta intresse
samt att meddela sund förströelse.

Huru måste nu arbetet gestalta sig med hänsyn till dessa ändamål?
För att väcka intresse och meddela förströelse äro naturligtvis enstaka
föreläsningar af betydelse. För att tillfredsställa ett väckt
kunskapsintresse kräfves mera. Här behöfvas sammanhängande föreläsningskurser.
För en nybildad förening torde de väckande föreläsningarna böra ställas
i främsta rummet. Sedan gifver det sig själft, när tiden är inne för
de sammanhängande kurserna. Och då mQste de anordnas, om icke
hela intresset skall försvinna. Krafvet på sådana kurser är sålunda
både berättigadt och nödvändigt. Men man får därför ingalunda påstå,
att de enstaka föreläsningarna äro utan all betydelse. Sådana böra
alltid förekomma vid sidan af kurserna.

Huru skola de sammanhängande kurserna anordnas? I städerna
med de större resurser, som där finnas, torde inga större svårigheter
möta. Men på landsbygden och i våra småstäder äro svårigheterna
så stora, att man kanske på mer än ett håll uppgifvit hoppet att få
några kurser till stånd. När ingen föreläsare finnes på platsen, när de
närboende föreläsarne, om sådana finnas, icke vilja eller kunna besöka
en förening mer än en gäng på terminen, när ekonomien icke tillåter flera
besök under samma termin af föreläsare från längre bort belägna orter,
så inses lätt, att talet om svårigheter härutinnan icke är tomma ord.

Men något torde ändå kunna göras äfven på landsbygden för att
tillgodose krafvet på kurser. Man kan låta en kurs fortlöpa från år till
år med en eller två föreläsningar i ämnet på hvarje termin. Man kan
vidare koncentrera hufvudintresset för terminen kring något visst ämne,
t. ex. historia den ena terminen, geografi den andra o. s. v. Det är
icke nödvändigt, om svårigheterna äro för stora, att alla föreläsningarna
i ämnet stå i sammanhang med hvarandra. Det har utan tvifvel ändå
sin betydelse, att åhörarnes uppmärksamhet under flera föreläsningar
samma termin riktas på ämnen inom samma område. Man kan också
mer än hittills begagna sig af det mången gång goda föreläsarematerial,
som äfven landsbygden eger bland sina läkare, ingeniörer, folkskollärare
och präster m. fl., hvarigenom kursers anordnande lättare kunna
åstadkommas.

Det säger sig själft, att betydelsen af nu antydda kurser blir
mycket liten, så länge föreläsarna icke låta utarbeta grundlinjer. Därför
vore det Önskligt, att sådana utarbetades och att de föreningar, som
så önskade, vid rekvisition af föreläsare begärde ett visst antal
grundlinjer, för hvilka skälig afgift erlades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1903/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free