Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra viktiga förslaget utgöres af Regeringens proposition till
Riksdagen, som aflämnades den 27 november.
I densamma föreslås upprättandet af en statslånefond å 30 mill.
kr. att användas “för utlåning till det mindre jordbruket och till
landt-ekonomiska förskottsföreningar". Dessutom innehåller den förslag om
att lånevärdet för jordlotter åt lantarbetare höjes från nuvarande 4,000
kr. till 5,000 kr., hvaraf landtarbetaren kan få låna 4,500 kr. “under
villkor, att han själf äger 500 kr." Jordlotten är ej begränsad till 2
tnl. ss. uppgifvits. Lånen, som intecknas i egendomen, “löpa under
de första fem åren med 3 % ränta och under följande år med först
3 V* % och sedan med 4 %, hvarvid det, som öfverskjuter 3 %»
utgör amortering". Det för dylika lån anslagna maximibeloppet utgör
2 V2 mill. kr. årligen under de närmaste fem åren. För sakens vidare
ordnande föreslås samarbete mellan statskassan och kreditföreningarna.
Om det bebådade förslaget angående expropriation af jord nämnes intet
i regeringspropositionen, sådan denna redan är känd. Och det är ju
icke häller regeringen utan regeringspartiet, som lär umgåtts med
tanken på detta förslags framläggande. Vi vilja icke här upptaga det
danska förslaget till skärskådande i och för sig. Men vi tillåta oss
däremot skärskåda det ur synpunkten af att utgöra ett manande exempel
och en förebild för oss svenskar. Och det torde då anmärkas att den
förut stadgade jordrymden är allt för liten. För svenska förhållanden
skulle vi vilja föreslå, att alla småbrukare, enligt den för dem en gång
som norm bestämda arealen, bereddes fördelen af att erhålla statslån
till t. ex. samma räntebelopp, som postsparbanken betalar, dock under
förbehåll af, att vederbörande låntagare för sitt jordbruks bedrifvande
visade sig vara i verkligt behof däraf och icke gjorde sig skyldig till
någon “lånerörelse" på statens bekostnad. För de större småbruken
borde möjligen ock räntesatsen ställas något högre — liksom man ock
måste ställa större kraf på deras innehafvares förmögenhetsförhållanden
och förmåga att sköta egendomen — ty för dem är hufvudsaken att
komma igång, medan däremot en skillnad i årliga ränteafgiften på några
tiotal kronor spelar ingen roll.
Hvad åter beträffar frågan om småbrukens storlek och förslaget
om expropriation, mena vi, att den fria öfvererenskommelsen härvidlag
bör hafva största möjliga spelrum. Och först om det går därhän, att
expropriation verkligen skall tillämpas, tro vi det vara af nöden, att
någon bestämd gräns för småbruksegendomens omfång bestämmes.
Den exproprierade jordens omfång bör vara så stort att småbrukaren
kan på den finna sin fulla bärgning, synnerligast om han vill egna
sig åt slöjdarbete vid sidan om sin jordbruksnäring. Men på samma
gång bör hans egendom icke gifvas större omfång eller vara mer
kräfvande med afseende på dess skötsel, än att småbrukaren kan få
tid öfrig att någon gång under den bråda tiden — t. ex. under höst
och vår — stå den större brukaren till tjänst. Och tager man hänsyn
till, att det för småbrukaren ofta kan vara en fördel, att af den större
brukaren erhålla dragkraft, alldenstund korna äro mindre lämpliga som
dragare vid längre vägresor eller vid plöjning å mycket styf jord, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
