Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvarinnor ha vistats, får man vanligtvis erfara att husbondfolket har
försökt, om ock på olika vis, att göra sina plikter emot tjänarinnoma.
Å andra sidan: ha icke ofta dåliga tjänarinnor blifvit sådana, genom
att tidigt, nästan som barn, komma ut i hem där de öfverhopas med
arbete, som, hur mycket de sträfva, aldrig kan göras ordentligt, ty tiden
är för knapp. Kanske ligger skulden hos en slarfvig, grälande husmor
som träter med dem dagen i ända. De komma i vana att svara
oför-skämdt, de föra ett glädjelöst lif och anse alla minuter, som de kunna
stjäla från sitt arbete, som en rätt, ty de ha ingen fritid, de kunna kalla sin
egen. Ifrån dåliga föräldrahem komma många af dessa stackars okunniga,
utsläpade varelser, och hvad kan man vänta att de skola bli efter att
ha kastats en längre tid än hit och än dit. När de kanske, af en
slump, finna sin väg till en hygglig, ordentlig familj händer det
ibland att de finna trefnad och lycka och förkofra sig i sina sysslor i
en bättre omgifning, men det händer också ofta att de ha blifvit
misstänksamma och hårda genom den svåra erfarenhet de ha haft, så att de
ställa sig på tvären vid första tillrättavisning, och så flytta de och börja
ånyo sin vandring från hem till hem. Jag har sagt allt detta för att
ilksom be husmödrarna att icke hårdt döma en stackars dålig tjänarinna,
som om det vore helt och hållet hennes fel att hon har blifvit såsom
hon är. Samhället har mycket felat emot henne och man måste
erkänna att i flertalet fall är odugligheten och karaktärslösheten icke helt
själfförvållad.
Sedan man erkänt att i många hem tjänarinnornas ställning är
tillfredsställande kommer man ändå tillbaka till det spörsmålet, som
ovillkorligen tränger sig på en: hvad är roten till detta missnöje
som denna höst och vinter har gjort sig gällande i Stockholm? Månne
det icke är missförhållanden öfver hvilka man icke förr fullt vaknat upp?
Har man i allmänhet en klar blick för skyldigheter som ligga en
närmast i ens eget hem? Måste man icke tvärtom förvåna sig öfver
att ansvaret ligger så litet tungt på de flesta människor huru de
behandla de personer som dagligen tjäna dem? Näst våra barn ha vi
plikter mot våra tjänare.
Hur fylla vi dessa plikter? Tänker man t. ex. tillräckligt på
tjänarinnornas hälsa? Mången husmoder tyckes tvärtom anse det nästan
som ett karaktärsfel för en tjänarinua att vara sjuk. Hur många af oss
ha icke sett den tåliga, samvetsgranna tjänarinnan kämpa emot sjukdom
och ej vilja ge vika och lägga sig till sängs, liksom af fruktan att
matmodem skulle tycka det illa vara. Talar icke detta ett tydligt
språk? Är det icke så att man ofta har anspråk på att tjänarinnan skall
vara en maskin som aldrig går i olag och aldrig slites ut?
I hus, där familjen är mycket med i sällskapslifvet, är det en helt
vanlig företeelse att den unga tjänarinnan får invänta sin frökens sena
hemkomst från baler för att hjälpa henne klä’ af sig. Den stackars
flickan, trött efter dagens arbete, hänger halfsofvande bredvid lampan,
rädd att helt slumra in och ej vakna vid klockans ringning. Hon kan
icke arbeta eller läsa, därtill är hon för trött, men lägga sig törs
hon icke. Ibland har hon ej fullgjort sina plikter emot husfolket förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
