Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är inte blott för sina lungsiktiga medmänniskor man är rädd,
en ny fara har kommit oss alldeles in på lifvet, då man med tillhjälp
af Kocks tuberkulin fann, att våra ladugårdar, trots alla ansträngningar
voro riktiga härdar för tuberkulos och att mjölken, vårt viktigaste
födoämne, nästan alltid innehöll dessa förfärliga bakterier (ofta nog äfven
kött). Då uppträdde prof. Koch i juli 1901 med en ny upptäckt.
Han trodde sig ha funnit och kunna bevisa, att det ej var riktigt
samma bakterie som angrep boskapen som den, hvilken härjade bland
människorna, d. v. s. att hvarken kött eller mjölk skulle vara
tuberku-löst smittsamma. Det är detta påstående som ligger till grunden för
de olika åsikterna om hur tuberkulosen smittar.
Det ena lägret med Koch i spetsen anser, att infektionen genom
luftvägarna spela hufvudrollen, d. v. s. att den genom mjölken i
tarmarna inkomna bacillen skulle vara ofarlig.
Det andra lägret med Behring i spetsen anser, att det just äT
genom tarmarnas slemhinna all infektion kommer in. Och att därför
det är de små barnen med genomsläpplig slemhinna, som skulle bli
smittade och att sedan smittan stannar latent i kroppen, tills tillfället
gör att den bryter ut.
Att närmare ingå på dessa invecklade spörjsmål är jag ej personen
att göra och ligger det förresten utom ramen för denna lilla uppsats.
Jag har blott med denna antydan velat påvisa svårigheterna uti att
komma med bestämda yrkanden på hvad som i denna fråga skall och
bör göras. Men så mycket är klart, att antingen nu smittan kommer
genom luftvägarna eller tarmkanalen, så visar erfarenhet och statistik att:
upphostningama och andra sekret från tuberkulöst sjuka äro
smitto-samma, d. v. s. att den sjuke själf är en källa till infektion,
samt att: osunda och ohygieniska förhållanden, nöd och last bidraga till
sjukdomens större mortalitet och ökade spridning. Vidare är
tuberkulosen en sjukdom som kan botas och där så ej kan ske, kan
patienten genom lämplig vård få sitt lif förlängdt och sin arbetsduglighet
ökad, och slutligen kan detta nås för den lungsjuke i hans eget
hemland, d. v. s. “klimat, årstider och höjdförhållanden spela ej någon
speciell roll. Det viktiga är god, ren luft, närande föda och en
metodiskt hygienisk behandling" (Dettweiler). Utgående från detta har man
tre kategorier af sjuka att göra med.
1. de som äro så lindrigt angripna, att de kunna blifva friska
(till denna grupp hör isynnerhet barnen).
2. De som ej kunna bli fullt botade, men genom lämplig
behandling kunna återfå arbetsduglighet för längre eller kortare tid samt
genom undervisning kunna läras sköta sig själfva, så att de blifva
ofarliga för sina medmänniskor.
3. De obotliga, som äro en fara för sin omgifning och i
ekonomiskt hänseende en börda för de sina.
Låtom oss taga en kort öfverblick på hvad som med dessa
principer för ögonen blifvit gjort i andra länder. Den mest effektiva och
viktigaste åtgärden är utan tvifvel sanatorierna. I Tyskland, där man
redan har 57 folksanatorier med cirka 5,500 sängplatser, samt inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
