Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskop tillställde en af föreningens stiftarinnor, den äfven i Sverige
såsom nykterhetstalarinna kända fru Tiygg-Helenius, ett klandrande bref,
däri hon beskyldes hafva vilsefört tjänarinnoma och i dem inplantat
socialistiska idéer. Flera husmödrar förklarade, att om deras
tjänarinnor skulle ingå i föreningen, skulle de genast afskedas.
Samma synpunkter, som nu gjort sig gällande i Stockholm,
föranledde Helsingfors Tjänarinneförenings bildande, samma mål har hägrat
för dess medlemmar, de medel och den organisation, genom hvilka
den sökt uppnå sitt mål, äro i det stora hela äfven de desamma. På
dessa punkter behöfva därför icke utförligare ord spillas.
Verkligheten, själfva arbetet, har varit tungt och mödosamt.
Fack-föreningsorganisationen af tjänarinnor är svårare förverkligad än inom
de flesta andra yrken. Tjänarinneklassen är stadd i oafbruten om- och
nybildning. En mängd element afgå ständigt — genom gifte, till
fabriker, de högst stående söka sig uppåt till bättre platser — och
samtidigt inkomma likaledes ständigt nya element, hvilka vanligtvis
alla till en början äro föga fackkunniga, lika obemedlade, oskolade,
odisciplinerade och allra minst i besittning af den uthållighet och den
gemensamhetskänsla, som är så nödig för att en fackorganisation skall
kunna blifva af någon betydelse. Den ena efter den andra skiljer sig
från föreningen “eftersom man ändå inte kan få något till stånd “.
Svårigheten att sammanhålla en dylik organisation måste ju vara enorm.
Där om någonstädes ställer sig okunnigheten, likgiltigheten, den
inbördes konkurrensen hämmande i vägen för de sammanhållande ledarnas
ansträngningar. Arbetet för tjänarinneklassens höjande genom
fackföreningsverksamhet fordrar därför tidsutdräkt, tålamod och uthållighet.
Under dylika förhållanden har man nu i sex år arbetat hos oss i
Helsingfors. De ekonomiska resurserna ha varit små: ett jämförelsevis
ringa medlemsantal och en medlemsafgift af 50, numera endast 25
penni i månaden. Under alla dessa år ha endast ett par understöd
från den burgnare klassen kommit föreningen till del.1) Likaså har föga
intellektuell hjälp fåtts utanför tjänarinnornas klass. En af de få bildade
kvinnor, som med råd och dåd bistod föreningen under dess första
brydsamma år, var den ofvannämnda fru Trygg-Helenius. Eljes har
den fått reda sig själf. Dess stiftarinna och första ordförande var en
tjänarinna, Hilda Hellman; dess nuvarande ordförande, hvilken sedan
många år är ledare för dess olika företag och själen i hela
verksamheten, är likaså en f. d. tjänarinna, Mina Sillanpää. Hvad Helsingfors
Tjänarinneförening uträttat är hufvudsakligen dessa tvås förtjänst. Och
detta är hvad?
Samkänslans väckande hos tjänarinnoma; allmänintressets höjande
hos dem. Detta har skett genom anordnande af möten om
söndagseftermiddagarna med föredrag, diskussioner och förströelser. Däremellan
l) I dessa dagar har det första större understödet och samtidigt erkännandet
kommit föreningen till del i det att Helsingfors stadsfullmäktige af de till
fullmäktiges förfogande ställda, för befrämjande af arbetarklassens väl afsedda
dispo-sitionsmedlen ur Helsingfors utskänknings- och utminuteringsbolags vinst för år
1903 tilldelat Tjänarinneföreningen ett understöd af 1,500 mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
