Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje gång Tjänarinneföreningen, sedermera upptagit denna fråga
till behandling har — såsom ock denna första gång — en storm blåsts
upp. I tidningarna ingå massor af “insändare", i hvilka man vill
bevisa att tjänarinnornas förhållanden hos oss äro ungefär mönstergilla
eller åtminstone icke i bfchof af utifrån kommande reformer.
Det är dock naturligt att Tjänarinneföreningen i denna rörelsens
lifsfråga icke skulle rygga tillbaka för motstånd och nederlag. Hösten
1903 — egendomligt nog samtidigt som i Stockholm — bragtes frågan
ånyo inför offentligheten. Önskemålen gällde nu icke blott arbetstiden
utan ock arbetslönen samt preciserades sålunda: 1) arbetstid: högst
10 timmar per dag mellan kl. 6—9; 2) fritid: ledighet på söndag,
omväxlande f. m. och e. m. samt en kväll i veckan efter kl. 7; 3)
minimallön: 12 mk. i månaden.
Med anhållan om medverkan till ernåendet af dessa önskningsmål
vände Tjänarinneföreningen sig till det förut omnämnda
Kvinnosaks-förbundet Unionen, till Finsk kvinnoförening och till
Husmoderförbundet, en jämförelsevis ny förening, som bildats i syfte att utgöra en
motvikt gentemot Tjänarinneföreningen. Från de båda sistnämnda
kommo bleklagda nej. Tjänarinnoma kunna icke rätt använda en större
fritid, deras arbetsskicklighet är dålig, arbetena i hemmet omöjliggöra
en annan ordning i hemmet än den bestående, det patriarkal iska
förhållandet mellan husbonde- och tjänstefolk bör bevaras o. s. v. Äfven
Finsk Kvinnoförening såg frågan helt och hållet ur arbetsgifvaresynpunkt,
icke att här gällde själfständighetssträfvanden af kvinnor, låt vara
underklassens kvinnor. Inom “Unionen- blåste däremot friare vindar. Man
bemödade sig där glömma att man var arbetsgifvare och ihågkom att man
var medlemmar i en kvinnosaksförening, till hvilken én klass kvinnor
vändt sig för att få sin ställning förbättrad. Äfven här väckte dock
önskemålet om 1 O-timmars arbetsdag motstånd såsom varande
fullkomligt ogenomförbart i flertalet hem och de vid diskussionen närvarande
tjänarinnoma förklarade ock att i den 1 O-timmars arbetstid de tänkt sig
icke ingick tid för måltider, morgon- och aftontoalett o. d. “Unionen"
enades därpå om följande uttalanden såsom svar på Tjänarinneföreningens
hemställan:
1) Ehuru Unionen i princip anser att en 10-timmars arbetsdag är en
normal arbetstid för kvinnor, finner Unionen att den under nuvarande förhållanden
rådande ordningen i ett hem icke alltid medger ett regelbundet begränsande af
arbetsdagen till 1 O-timmar; men anser billigt vore, att så snart en tjänarinna
fullgjort de arbeten, som enligt fattad öfverenskommelse tillkomma henne, det
skulle beredas henne någon eller några timmars ledighet dagligen; hvarjämte
Unionen anser önskvärdt att husmödrarna ville söka medverka till en sådan
förändring af ordningen i hemmet, att arbetena för tjänarinnan icke skulle
vidtaga före kl. 6 f. m. och icke utsträckas efter kl. 9 på kvällen.
2) Rörande den regelbundna ledighet som tjänarinnoma önska, nämligen
en eftermiddags- eller aftonledighet i veckan på öfverenskommen tid samt
omväxlande för- eller eftermiddagsledighet om söndagarna, anser Unionen denna
önskan vara befogad, desto mera som Unionen har sig bekant att många
husmödrar i sina hem redan infört en sådan ordning.
3) Hvad en minimallön beträffar, anser Unionen att en tjänarinna, som
fyllt 18 år och tjänat på samma ställe i minst 1 års tid samt af sitt husbonde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
