Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryckte sig tydligare och lättfattligare. På grund af den snabba
utvecklingen af föreläsningsverksamheten, hade brist på verkligt dugliga
föreläsare uppstått. En gallring vore af nöden och föreläsarna böra
pröfvas innan de rekommenderas. Föreningarna böra uppmanas att
meddela om föreläsarne äro svårförståeliga. Den dugliga
vetenskapsmannen är långt ifrån alltid en god föreläsare, ty han är van att
förutsätta vetenskaplig underbyggnad hos sitt auditorium. En föreläsare
borde ej uteslutande hålla sig inom sitt eget fack, han borde sätta sig
in i andra ämnen och skulle då lättare se hvad som åhörarna kunna förstå,
ty han rör sig ej själf på välbekant mark.
Doktor Kjellberg anmärkte i anslutning till herr Lindqvists
föredrag, att det vore omöjligt att höja folkbildningsarbetet öfver partierna.
Det som vore utmärkande för det moderna folkbildningsarbetet var, att
denna rörelse, i motsats till den äldre, ej visade rädsla för nya
sanningar, konsekvenserna finge vara hvilka som hälst. Den bästa
agitationen vore sann upplysning och hvarje föreläsare som väcker tankar
måste eo ipso blifva agitator. Välgörenhetssynpunkten måste bort.
Fatta arbetet för folkbildningsarbetet såsom en plikt och låt dem för
hvilka man arbetar ha medbestämmanderätt!
Redaktör Pers, Västerås, konstaterade att man åtminstone i hans
hemort kunde iakttaga en minskning i arbetarnas deltagande i
föreläsningsrörelsen. Föreläsningarna hade närmast blifvit “en estetisk
njutning för en elit-publik “. Man måste därför söka vinna arbetarnas
förtroende genom att närma sig dem i deras dagliga gärning, sysselsätta
sig med frågor, som ligga dem närmast, såsom bostadsfrågan, humana
reformer, gifva kurser i barnavård för mödrar o. s. v. Man finge ej
sky att uppsöka arbetarna i deras egna lokaler.
Gent emot borgmästare Pettersson betonades af d:r Anton Nyström,
att man ej finge uteslutande rätta sig efter arbetarnas smak, de
vetenskapligt bildade måste ha sitt ord med i fråga om hvad som borde
bjudas på föreläsningarna. Arbetarna skulle hafva medbestämmanderätt,
men ej rätt att a/göra dessa saker. Gent emot herr Lindqvist framhöll
d:r Nyström att det vore öfverdrift att gifva arbetarna äran af det
lifliga folkbildningsarbete, som nu uppstått.
Lektor Johan Bergman var ingen vän af de af herr Wallqvist
föreslagna kurserna. Lifvet ger erfarenheten och genom själf reglering
blifva de goda föreläsarna snart de mest efterfrågade. Lektor Bergman
sammanfattade önskemålen sålunda: klar och lättfattlig form, aktuella
ämnen och tillgång till god och billig litteratur i de ämnen som
behandlats. Tillfälle borde gifvas allmänheten att strax efter föredragets
slut, då intresset ännu var varmt, för en ringa penning inköpa särskildt
i ämnet utgifven litteratur.
Lektor Langlet opponerade sig mot d:r Nyström och anmärkte
huru omöjligt det var, att under en kurs på 30 timmar utbilda några
“vetenskapsmän" i ett så pass svårt ämne som kemi. Efter en sådan
kurs borde åhörarna ha insett att de ingenting veta. Det är ej så
mycket vetenskapens resultat som bör framhållas, t. o. m. inom de empiriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
