Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra handen. En resulotion antogs
mot krigets fortsättande. Vid ett
därefter hållet internationellt möte å en
öppen plats invid Amsterdam uppträdde
bland andra redaktör Hj. Branting och
erinrade om det finska folkets tunga
öde. -
Kongressens hufvudnummer blef den
heta kampen om partiets taktik.
Utveckling eller omstörtning — det var
frågan, som satte eld i debatten. Vid
förra årets tyska partikongress i Dresden
förspilldes tiden till stor del på onyttigt
räl om samma sak, hvarvid Bernsteins
ofsamma ståndpunkt utdömdes af
Bebel, för hvilken klasskampens
bitterhet tyckes vara själfva partilifvets sötma.
Nu blef världsmötet i Amsterdam
skådeplatsen för samma fäjd, men genom
Jaurés lysande inlägg lyftes debatten
upp till ett högre plan än under
Dresden-dagama. Omstörtningspartiets
anhängare föreslogo, att kongressen skulle
godkänna den af Dresdenmötet antagna
mot “revisionismen“ riktade
resolutionen och därmed fördöma hvarje
socialdemokratisk samverkan med andra
partier. Det var fransmannen Guesde
som inledde debatten med detta
yrkande. Hans store landsman Jaurés
svarade med ett af vida vyer klargjordt
anförande, att kongressen nog ägde
befogenhet att yttra sig om
Dresden-resolutionen, men att den ej borde
accepteras, emedan de olika ländernas
skilda förhållanden måste leda till olika
taktik, att frasen om att hela
mänskligheten med undantag af
socialdemokraterna bildade en enda reaktionär
massa Vore osann. Finge de franska
socialisterna ej samverka med de
frisinnade i landet, så måste man
upp-gifva kampen mot klerikalismen och
bekämpa den sociala reformen. Bebel
talade i IV2 timme med känd talang
och kraft. Han försvarade sin
Dresden-resolution, pekande på fallet Millerand
såsom ett varnande exempel på
socialistisk samverkan med de frisinnade,
denne Millerand, som mottagit tsaren,
men ej den internationella
socialist-kongressen. I fråga om klerikalismen
genmälte Bebel att de frisinnade aldrig
äro radikala nog utan till sist
acceptera “den käre guden“, acceptera
religionen. Ett framstält förslag, som sökte
medla mellan Jaurés och Bebels
ståndpunkter, understöddes af Hjalmar
Branting, som belyste frågan ur svensk
taktiksynpunkt, betonande att social-
demokraterna i Sverige ofta måste
samarbeta med de frisinnade för att ej
befästa det konservativa regementet.
Jaurés hade än en gång ordet och
betonade socialismens nationella
karaktär, pekande på de stora framsteg som den
lugna reformpolitiken tagit i Frankrike.
Af republikens 30 år ha särskildt de fem
sista utmärkt sig för en stor rikedom
på lagar för arbetarnas organisation
och skydd. Lagarna om kvinnors och
barns skyddande mot industriens faror
hade medfört 10-timmarsdagen äfven
för männen. Vi ha vidare, yttrade
Jaurés, erhållit 8-timmarsdagen för
grufarbetare, och på sitt snara
genomförande vänta lagförslag, som skola
helt skydda fackföreningsorganisationen
samt förslag om statsbidrag till
ålder-domsförsäkring. Vidare erinrade Jaurés
om sitt partis lyckosamma kamp mot
den franska chauvinismen. Vid
voteringen förkastades, trots de vältaliga
inlägg, som gjorts af Jaurés, det
försonliga medlingsförslaget med 24 röster
mot 16. Därefter antogs
Dresdenre-solutionen af utskottet med alla
af-gifna röster utom två — de
skandi-viska ländernas representanter afhöllo
sig från omröstningen. Då denna
omstridda resolution nu antagits af den
internationella socialdemokratiens
senaste världskongress torde den blifva
af rätt stor betydelse för partiets
framtida verksamhet.
Den är af följande lydelse:
"Kongressen fördömer på det
bestämdaste de revisionistiska
sträfvan-dena att ändra vår hittills följda
be-pröfvade, segerkrönta och på
klasskampen grundade taktik i den
riktningen, att i stället för den politiska
maktens eröfring genom våra
motståndares besegrande sätta en politik af
tillmötesgående mot den bestående
ordningen.
Följden af en dylik revisionistisk
taktik vore, att i stället för partier,
som arbeta på snabbast möjliga
förvandling af den bestående borgerliga
samhällsordningen till en socialistisk
sådan, och hvilka alltså i ordets bästa
mening äro revolutionära, skulle träda
partier, som nöjde sig med en
reformering af det borgerliga samhället.
Därför är kongressen, i motsats till
de inom partierna förhandenvarande
revisionistiska sträfvandena, af den
öfvertygelsen, att klassmotsatserna ej
försvagas, utan ständigt skärpas, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
