Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungdomsklubbarnes betydelse för
Sveriges framtid.
(Forts. fr. föreg. häfte.)
I Fall-River finnes en präktig flickklubb under ledning af Miss
Shove, en rik kvinna, som med lif och själ arbetar för och med det
uppväxande släktets arbeterskor. Denna trettiåriga, fint bildade dam
är som en mor för alla dessa fabriksflickor, hvilka i klubben få öfva
sig i husliga sysslor, lära sig sy kläder, montera hattar m. m. Vissa
aftnar i månaden ordnas lekar, spelas basket-ball och ping-pong,
gymnastiseras, dansas, sjunges. De betala äfven 1 kr. i månaden och
skjuta dessutom tillsammans så att klubben är själfbärande. I likhet
med gossarne hafva de också ett sommarhem, där de som behöfva
vård och hvila kunna tillbringa två, tre veckor, fjärran från maskinernas
bullrande, bedöfvande larm. 2,700 väfstolar slamra och slå i
Fall-Rivers största fabrikssal.
Under ett par dagar var jag Miss Shoves gäst och vi tillbringade
hvarje afton i klubben från 7—10, för att jag skulle få tillfälle att
studera flickorna vid deras arbete och lek.
Hvad oljan är för maskinen, hvad saltet är för födan, det är Mary
Shove för fabriksflickornas klubb. Ja, salt, moraliskt salt och
ekonomiskt. Hon bevarar de unga från andlig och lekamlig röta, den
käcka, solglada, milda och allvarliga kvinnan. Det bästa man kan
säga till hennes pris är ändå ej godt nog. Och det bästa af allt är,
att i Amerika finnas många, många sådana kvinnor som Mary Shove.
Den sista aftonen i Fall-River tillbringade jag i Thomas Chews
klubb. Det var sällskapsafton. Små trasvargar kommo och gingo
fritt och otvunget. Hvar och en valde sin sysselsättning eller sin
förströelse. Muntra röster och glada skratt ekade genom korridoren
och i de stora klubbsalarna. I ett rum sutto ett femtiotal pojkar
fördjupade i alla slags spel: brädspel, schack, domino,
lägg-kartor, ping-pong och luften formligen dallrade af ifriga, högljudda
pojkröster. Mr Chew blåste i en liten hvisselpipa och i ett nu var
det så tyst att man kunde hafva hört en knappnål falla och hundra
glada, tindrande ögon blickade upp i hans ansikte. Tänk er vår
ligatyp!
Senare stod jag på plattformen inför femhundra pojkar. Mr
Chew presenterade mig med en uppmaning att berätta för dessa bam,
hvad vi här hemma i Sverige göra för våra. Här gällde det att rädda
Sveriges ära. Jag berättade om våra arbetsstugor, vår slöjd, vår gymnastik,
men det fattades ett i allt detta, den rätta, starka, oskyldiga
ungdomsglädjen. Jag fick en ingifvelse, tog vår ungdom i klump och skildrade
helt dramatiskt vintersporten och beskref skidhoppen så lifligt, att jag
från plattformen höll på att hamna i pojkklungan, en munter illustration
öfver den härlighet jag aldrig med egna ögon skådat. Tydligen steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
