Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin strålande fackla mot höjden. Ljus, ljus, ljus, hvart blicken vände
sig. Detta underbara féeri hade en gång uppstått i en enda mans
hjärna, först som en hägrande drömbild för att till sist taga form och
blifva verklighet.
Ljus, ljus, mera ljus, så ljuder ropet i dag här uppe i Norden.
Önska vi förverkliga drömmen om ljus, då måste också tusen hjärtan
och tusen händer villigt taga fatt på drömmen och af den skapa
verklighet.
Vid den drömmens förverkligande böra kvinnorna gå i spetsen,
ty trons nådegåfva, hoppets och kärlekens är deras. Med all den
innerlighet och styrka den folkupplysande lifsgärningen kräfver, Bör
den upptagas af de många kvinnor som längta efter en skapande
uppgift. Det är kvinnans inflytande som skall värna om vår ungdom,
så att den ej förråas i tänkesätt och seder. Gif henne plats! Starka,
offervilliga kvinnor är hvad vår tids Sverige behöfver. Enkla, goda,
sunda kvinnor bära ett folk och trygga dess framtid inåt och utåt.
Hvarje kvinna, som gör det hemlikt och hemkärt omkring sig, hon
lägger en ny sten i den mur, som skyddar vårt kära gamla Sverige.
Cecilia Milow.
Sociala förhållanden i Italien.
Hon sofver nätter, sofver dar,
Italia, söderns sköna mö;
sin hufvudgärd hon bäddat har
af alpers rena snö,
med hjässan stödd mot deras topp,
med kind än blossande, än kall,
hon sträcker ut sin smärta kropp
till Etnas fotapall.u
Så börjar en svensk diktare från romantikens tidehvarf en lofsång
till alla konstnärers och poeters förlofvade land. Men på 1840-talet,
då denna panegyrik diktades, var den sköna sofverskans hvila något
orolig, och det behöfdes icke mycken siarblick för att kunna förutse, att
“förr’n storm, som nu kring jorden far
till ro har lagt sin vinge ned,
var viss, Italia vaknat har,
hon sofver icke mer!"
Det oväder, som då drog sig samman öfver vår världsdel, kom
till urladdning i det märkliga revolutionsåret 1848. Europas troner,
stora och små, skakades af den politiska jordbäfningen. De äldsta och
solidaste togo den gången ingen obotlig skada, men Frankrikes en
gång kullstörtade kungastol var för nyss och för osäkert återupprättad
för att ej definitivt ramla, och Italiens många småfurstar fingo sig en
så allvarsam känning af stöten, att de aldrig kommo upp igen.
Visserligen dröjde det till 1861, innan det neapolitanska riket gick under, och
ett enhetligt rike Italien kunde proklameras, och ända till 1870, innan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
