Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några tankar med anledning af Ellen Keys
Lifslinjer och därom gjorda uttalanden.
Man har anmärkt mot detta Ellen Keys arbete — fylldt af tänkande
— att det icke innehåller sträng vetenskaplig filosofi, men det är ju
så mycket annat mellan himmel och jord, hvaraf vår reflexion och våra
själar kan få andlig näring än af vetenskap. Detta kan således
rätt-visligen icke räknas för ett fel. Att det i Lifslinjer förekommer en och
annan otydlighet eller ett och annat kanske alltför starkt uttryck, hvilket
försvårar den riktiga uppfattningen, är ju däremot en brist i
framställningssättet. Men denna brist är antagligen så hopvuxen med Ellen
Keys entusiastiska temperament att den icke skulle kunna bortfalla utan
att därmed också bortfölle en god del af omedelbarheten och
intensiteten i hennes sätt att uttrycka sig. Hon är föröfrigt i främsta rummet
talarinna, och hon skrifver ibland som om hon talade, däri ligger kanske
till en del förklaringen af hennes stil.
Mot Ellen Keys Lifslinjer har äfven anmärkts, att man .där finner
ständiga motsägelser. Detta blir emellertid ej förhållandet, om man
förstår att Ellen Key ej afsett att uppdraga en enda linie, som skulle
kunna tjäna alla till rättesnöre, utan att hon i stället velat visa att i
förhållandenas mångfald äfven kan rymmas idealitet. Hon kallar också
sitt arbete Lifslinjer. Detta är viktigt ihågkomma för att rätt kunna
bedöma det. En granskare i denna tidskrift, Ebba Westberg, framhåller,
att Ellen Key ej lyckats visa de unga lif slinjen. Det har hon så rätt i.
Lifslinjen har Ellen Key ej dragit fram, det gör hon ej häller anspråk
på; hon har endast velat visa de lifslinjer hennes intensivt sökande
blick fått i sikte.
Man kan tycka att, för att undvika begreppsförvirringar, det varit
bättre af Ellen Key, då hon berör lifsyttringar, att ej använda sig af
uttryck, hvilka man vant sig vid att beteckna det transcendenta —
såsom ordet religion.
Jag tror att förklaringen till en del ligger däri, att hennes egna
erfarenheter från ungdomen äro så djupt förbundna med ordet religion
att hon icke ville gifva sin nuvarande tro “Lifvet själft är lifvets
mening“ något mindre namn än det hon som ung gaf sin
transcendenta tro. När man talar med Ellen Key om religion äfven i denna
senare betydelse, talar man icke med henne ett så helt annat språk
som hennes granskare i allmänhet tyckas antaga. Och de som lämnat
denna tro måste i de lifsvärden de sedan sätta högst lägga samma
helgd — däraf samma namn.
Ur Ellen Keys egna uttalanden i denna tidskrift om sina
Lifslinjer vill jag påminna om följande ord, hvilka synas mig vara ett
betecknande uttryck för hennes åskådning. “För en lifstroende måste
icke allenast kärleken utan hvarje väsentlig lifsyttring — skapandet,
sanningssökandet, skönhetsglädjen, arbetet bli religion. “ Hon räknar
således med andra gudar än Eros. “Men framför allt", fortsätter hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
