Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i SOCIAL TIDSKRIFT
I ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Folkbildningsarbetets sociala
betingelser.
Några turnérön från Fagersta, Åtvidaberg, Tidaholm m. fl. platser.
Som föreläsare åker man på order af Folkbildningsförbundet i alla
väderstreck och stiger af vid alla slags orter, men möter i regeln blott
ett slags människor: de bildningsintresserade. Hvilken väldig
folkresning denna bildningsrörelse inom de djupa leden! Låt vara att tusental
af våra arbetare ännu stå främmande för den af föreläsningsföreningama
bedrifna verksamheten och istället föredraga krogen. Men den
utbredning, bildningsidén redan nått bland kroppsarbetarna, är dock så
storartad och löftesrik, att man måste vara yrkespessimist för att ej se
framtiden ljus. Du träder in i en föreläsningssal inom ett
brukssamhälle och ser den fylld af arbetare, som komma från 10 ä 11 timmars
arbete i en ofta osund och smutsig fabrikslokal för att här i stillhet
undan maskinernas entoniga surr hämta litet andlig kost. Men
gifvet-vis skulle anslutningen till föreläsningarna bli ännu större och leda till
byggandet af många rymliga “Folkets hus“ ute i bygderna, därest de
sociala missförhållanden, som åj flera arbetsplatser springa en besökare
bjärt i ögonen, kunde afhjälpas.
Hur skola arbetarna kunna bäst vinnas för folkbildningsarbetet?
Så lyder en på sista tiden ofta debatterad fråga. Första villkoret är
utan tvifvel att göra arbetarna delaktiga i föreläsningsverksamhetens
organisation och utveckling genom att insätta deras representanter i
föreläsningsföreningens styrelse. Ty folkbildningsarbetet bör liksom
nykterhetsrörelsen bäras uppe af de bildningssökande själfva, och den
lokala själfstyrelse, som reglerar föreläsningsverksamheten, bör ej sky
de många sociala frågornas sakkunniga belysning, ty eljest går man
förbi den bildningskälla, som arbetarna mest törsta efter.
Skall arbetareklassen lyckas i sin resning mot det okunnighetens
mörkvälde, som hörde till en af den patriarkaliska tidens “välsignelser",
så äro djupgående sociala reformer af nöden. Man kan ej begära att
arbetaren efter en daglig öfveransträngning i fabriken skall orka
uppamma sitt bildningsbegär till den lust för själfstudium, hvartill allt
folkbildningsarbete bör leda. Och ej kan mängdens moraliska känsla
utbildas — föreläsningsrörelsens viktigaste uppgift — så länge
bostads-nöden med dess dryckenskap och osedlighet är den kräfta, som förtär
arbetarens hemlif, dit bildningsarbetet ytterst syftar.
Social Tidskrift. 90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
