Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något sådant, ställer den ju dock allt sundt förnuft, all känsla af ringaste
anständighet ifråga om straffets proportion till brottet rakt på hufvudet!
Och det finnes, om man håller sig till lagens bokstaf, intet direkt
hinder för en sådan tolkning. I hvarje fall har lagen, efter allt att döma,
tolkats så af tvänne rådmän i Norrköping, och hvad som skett där,
kan komma att ske annorstädes. På så sätt innebär upploppslagen en
orimligt tilltagen risk för hvarje deltagare i en demonstration, hvilken
råkar öfverskrida den mycket obestämda gränsen för upplopp. Aflägsnar
sig demonstranten icke strax på polisens befallning, och har det vid
tillfället händelsevis begåtts våld i något höm af folkmängden: genast
— till Långholmen på minst två år, bland rånare, våldtäktsförbrytare,
förfalskare, yrkestjufvar och andra verkliga förbrytare!
Enligt Mannerskantz’ och Lothigius’ tolkning fordras för
tillämpning af ifrågavarande moment af 10 kap. 13 §, utom hvad i Korsells
och Holmströms särskilda mening förutsättes, därtill att den person,
hvarom fråga är, skall ha varit medveten om att våld vid tillfället
utöfvats samt att han icke genast, efter det han märkt sådant,
aflägs-nat sig.
Denna tolkning, som synes mera förenlig med lagparagrafens anda,
sådan denna nu är, innebär dock den fruktansvärda hårdhet mot en
deltagare i demonstration, hvilken kan rubriceras såsom upplopp, att
han — utan att i ringaste mån ha varit delaktig i därvid begånget våld,
utan att ha lämnat detsamma något som helst stöd, utan att ens
på minsta sätt ha giilat det eller ställt sig solidarisk därmed — blott
därför att han varit med om att störa “lugnet eller allmänna ordningen",
och därför att han begått den jämförelsevis ringa förseelsen att icke
genast åtlyda polisens befallning att aflägsna sig, utan visat passiv
trotsighet däremot, drabbas af det för en oförvitlig, hederlig
samhällsmedlem förintande straffet 2—6 års straffarbete!
Jag har med flit förbigått frågan om den förebragta bevisningen
angående Skogs och Johanssons medvetande om det begångna våldet,
hvilket medvetande de själfva bestämt förnekat. Vid genomgående af
protokollen i målet har emellertid ifrågavarande bevisning ingalunda
synts mig tillräckligt klar och bindande för att mot de tilltalades nekande
böra leda till en fällande dom. Men på denna fråga vill jag icke här
närmare ingå. Lagens beskaffenhet är likväl hufvudsaken. Och att
lagen möjliggör ådömande af straff, som äro uppenbart orimliga och
hårdt när barbariskt hårda, är ett slutomdöme som torde vara
tillräckligt motiveradt af det föregående. Men är detta omdöme riktigt, har
lagstiftaren, sedan hans uppmärksamhet blifvit fäst på saken, icke rätt
att låta en sådan lag oförändrad kvarstå.
Oeorg Stjernstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
