Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midvinterkurser i Leksand.
En efterföy ans värd idé.
Det lifskraftiga bildningssträfvandet i Dalarne, hvilket tog sig ett
storartadt uttryck under ungdoms- ODh nykterhetsmötet i Leksand
sistlidne midsommar, kommer i år att afhålla en midvinterfäst i det
fagra Leksand. Som väntade föreläsare nämner ortsprässen professor
Fr. von Schéele, rektor Uno Stadius, prof. Curt Wallis eller doktor
Knut Kjellberg m. fl. Kurserna äro ämnade att taga sin början tredje
dag jul och fortgå fem dagar samt eventuelt afslutas å nyårsdagen.
Det är konstnären Gustaf Ankarcrona, den varmhjärtade
folkbildnings-och nykterhetsvännen, som tagit initiativet till denna midvinterfäst, som
säkert kommer att samla stora skaror af Dalames bästa ungdom. Idén
är ny i sitt slag, och om dess realiserande vunne efterföljd rundt om
i våra bygder, så kunde det svenska folkets julfirande kanske snabbare
än vi våga drömma försiggå under skönare former än de som bero af
det traditionella julölet. I “Leksandstidningen", som numera på ett
förträffligt sätt redigeras af Ankarcrona, har han i flera af varm
fosterlandskärlek och klar kulturuppfattning präglade artiklar sökt visa
Dalarnes folk de framtidsvidder, som det kan eröfra inom provinsens
gränser. Säkert finnas i x£ra öfriga provinser både män och kvinnor,
hvilka till den instundande jultiden eller en kommande äro villiga att
på nykterhetens och bildningssökandets grund och med lokalpressens
hjälp samla ungdomsskarorna till bildande midvinterkurser å landsbygden.
E. L.
Ellen Key-frågan.
En replik.
I sin uppsats i tidskriftens förra häfte yttrar Anna Lindhagen, att
jag läst Ellen Key alltför illa, då jag sagt det vara denna omstridda
författarinnas älsklingssats, att den egna lyckan är nödvändig för att en
människa skall kunna lefva för andras lycka. I den åberopade artikeln
genmäles, att Ellen Key säger något annat: att människan blott genom
egna lyckokraf — fyllda eller icke fyllda — vet något om andras.
Däraf hennes ord, att “den kristna barmhärtigheten misslyckats".
Ellen Keys böcker, ej hennes personlighet, äro för mig
inkarnationen af det “tänkande", som en sökare efter hennes åsikter har att
gå till. Jag kan således ej veta hvad Ellen Key menar hemma hos
sig i kretsen af sina vänner, utan har endast hennes böcker att hålla mig
till. Så godt jag förmått har jag tänkt öfver dem, men kan ej nu
trötta tidskriftens publik genom att vidare orda i detta ämne, hvars
aktualitet synes mig i det närmaste uttömd genom Vitalis Norströms
geniala pröfning af grundvalarna under "lifstron".
Fröken Lindhagens vederläggning af min opposition mot Ellen
Keys anfall på den kristna barmhärtigheten är denna:
“Barmhärtigheten kan endast lindra nöd, ej af hjälpa missförhållanden." Låt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
