Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt äro tydliga bevis härför. Trots alla framsteg som göras i städerna
ifråga om teknik, vetenskap, konst och litteratur måste nationen som
sådan duka under, om denna utveckling fortfar, ty den utidergräfver
folkets dyrbaraste egendom, dess fysiska hälsa, något som aldrig kan
ersättas och utan hvilken inga framsteg äro möjliga.
Men härmed är ej faran af storstädernas utveckling slut. Indirekt
lider landsbygden däraf i nästan lika hög grad. Där är det ej fråga om
öfverflöd på människor, utan tvärtom brist på folk, hvilket omöjliggör
jordens rätta brukning och medför minskadafkastning af den naturligaste
och rikaste näringskällan ett land äger. Ännu har det ej gått så långt
i vårt land som i flera andra länder, där stora sträckor af den bördigaste
jord måste lämnas obrukad eller förvandlas till jaktmark eller magert
bete endast på grund af bristande arbetskrafter. Men tecken tyda på
att vi närma oss ett sådant tillstånd i flera landsdelar, hvilket väl
måste betyda att landets krafter och försvarsförmåga hålla på att utsina.
Den nu pågående utvecklingen är så mycket betänkligare som
det visar sig ytterligt svårt att hämma eller förändra densamma.
Folkens vandringar bestämmas ej af välmenande råd och framtidshänsyn
utan af ekonomiska faktorer, och så länge industrien och stadslifvet
locka genom högre löner, skall landsbygdens kraftigaste befolkning
ej stanna kvar på fädernetorfvan. Å andra sidan är en
genomgripande reform af det industriella lifvet, hvari inbegripes
hygieniska arbetsförhållanden, sunda bostäder och förströelser i naturen,
nästan otänkbar i de färdigbyggda storstäderna; ty den innebär
fullständiga revolutioner i afseende på byggnadssätt och stadsplaner m. m.,
som ensamt på grund af kostnaderna äro antingen outförbara eller ej
tillräckligt genomgripande, hvilket bl. a. framgått af storartade försök
att i London skapa sunda bostadsförhållanden.
Hur skall då den framtida industriella utvecklingen tänkas? Skulle
man våga sig på att profetera, skulle det i korthet uttryckas så: Icke
ett fruktlöst bekämpande af industriens utveckling, inga verkningslösa
försök att hämma emigrationen från landsbygden, men energiska försök
att möjliggöra industriens tillvaro under goda hygieniska
förhållanden. Detta kan aldrig ske i de stora städerna, men väl om industrien
flyttas ut på landet. Där kunna människorna få sitt behof af stora
massor frisk luft tillfredsställdt och där kunna goda och billiga bostäder
uppföras. I stället för att lappa och laga på dessa från början illa
hopkomna och dåligt utvecklade storstäfder, skall man bygga nya städer,
trädgårdsstäder, där alla tekniska och ekonomiska medel skola användas
för att åstadkomma sunda förhållanden, och där släktet kan utvecklas
fysiskt och andligt genom påverkan af såväl stads- som landtlifvets
goda sidor.
Den nya tanken att lösa bostads- och jordbruksfrågorna genom
uppförande af trädgårdsstäder har samtidigt uppstått hos sociala författare
och det praktiska lifvets män. I fullständig form framlades planen
först af engelsmannen Ebenezer Howard och oberoende af honom har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
