Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studenterna och kroppsarbetet af Hugo Tigerschiöld (föredrag för
Uppsala studenter).
Det är en vacker tanke som Hugo Tigerschiöld här framkastar och han
förfäktar den med värme och entusiasm. Det är det ensidiga studiearbetet han
vill åt, han vill under mellanterminerna gifva studenterna en ordentlig motvikt
däremot. Fjäll-, velociped- och segelturer äro bra, men bättre skulle vara om
studenterna ville under några veckor om somrame sluta sig tillsammans i arbetslag
om en 5, 6 stycken och i skogen, på myrar och hedar lära sig hvad
kroppsarbete vill säga, göra verklig nytta och på samma gång gagna sig själfva: törst
och främst fysiskt, men äfven genom att få erfarenhet om hvad kroppsarbete
vill säga, och därjämte på ett särskildt sätt, som eljes ej erbjuder sig, komma
i beröring med kroppsarbetame och lära sig förstå dem. — Tanken är vacker,
men huruvida den är utförbar är tvifvelaktigt. Den verkliga nyttan för landet
af vårt lilla fåtal studenters kroppsarbete är väl ej mycket att räkna med, och
förf:s hopp att studenterna skulle öfva ett förädlande inflytande i de orter dit
de komma, synes knappt bekräftadt af erfarenheter från beväringsöfningame.
Men först och främst: går det att få tillräcklig fart i våra studenter, går det att
få dem i väg till ödebygden för att knoga med yxa och spade?
R—r.
Den industriella arbetarfrågan af Gustaf Siösten, Verdandis
småskrift n:o 11.
Denna skrift, som ersätter den af hr Gustaf F. Steffen år 1889 utgifna,
lämnar en kort och klar framställning af arbetarfrågans historia, industrialismens
faror, de socialpolitiska partierna, den socialreformatoriska riktningen och
fabrikslagstiftningen. Framställningen illustreras af korta skildringar af de sociala
förhållandena i ett typiskt industriland, Belgien, fackföreningsrörelsen i England
och Tyskland, de australiensiska föredömena och den tyska arbetarförsäkringen.
Boken innehåller åtskilliga inträssanta synpunkter och är ledigt skrifven.
Ernst Didring, Trålar. Aktiebolaget Ljus’ förlag.
Det är människor af nästan alla samhällsklasser som Didring fört samman
i sin sista novellsamling under rubriken. Trälar. I den första beska skissen
‘Vänta bara* är det en expeditionschef, som en gång varit Uppsalaradikal men
visat sig klok nog att stoppa oppositionen i bakfickan tills han avancerat till en
sådan maktställning, att det kunde löna sig att taga den fram igen. Men under
förberedelsens långa år har den forne entusiasten blifvit till en klentrogen
byråkrat och när han vid uppfordran från en af sina forna partikamrater sticker
ned handen i den ficka, där han gömt reformdrömmama, kommer det fram en tia
åt den nödställde vännen därur.
’Uppbrott* är historien om en präst, som velat bryta ned dogmerna och
bli en förkunnare efter sitt samvete, men efter oändliga trakasserier och
umbäranden dagtingat af medömkan för sin familj, och “utan ansvar* för oss till
de allra nedersta schakten af samhällslifvet i skildringen af hur ett barn, födt i
en inneboende familj på söder, utvecklas till ligapojke och slutligen tjuf. Kanske
är psykologien litet väl ytlig och schematisk, men det har ju också här mera
varit förf. afsikt att teckna en typ än en individ.
Så) mycket nytt finns det väl inte i Didrings bok — de af berättelserna
som ha mest af originalitetens sälta tyckes mig ‘Själfdeklaration* och den
hemska afslutningen på ‘Ansikte mot ansikte*. Men samtliga äro burna af en
koncis och energisk stil, och författaren finner ej sällan grella och slående bilder
för sin indignation öfver samhällets sterila orättvisa. Omotståndlig i sin vemodiga
humor är den lilla biten om Tjugosjuan, den siste af trälame — en historiett
som påminner om den Hallströmska uTvå lif*, med den skillnad, att den som
här gör sin stolta dödsridt bort från tillvarons slentrian är ett — lokomotiv.
A—r. Af—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
