Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sjätte socialdemokratiska kongressen
afhölls i Stockholm i februari.
Det imponerande med detta “ett
mognande och målmedvetet partis
riksmöte“ var det allvar och den
arbetslust som karaktäriserade de 200
del-tagame. Tio dagar i sträck arbetades
för högtryck, på sistone med dubbel
normalarbetsdag, och det arbete som
presterades i form af motioner och
yttranden var prägladt af sådant intresse
och nit, att man ej kunde värja sig
från den tanken: hvilken skada att det
kommunala och politiska lifvet ej
drager tillräcklig nytta af dessa krafter!
Å andra sidan kände man en önskan
att det praktiskt-politiska lifvet skulle
gifva dessa framtidtankens förespråkare
litet fastare mark att stå på vid de
sociala reformförsöken. Förhållandena
te sig rätt olika för den ansvarslösa
samhällskritikern och den som blickat
in i statsmaskineriet och fått ett visst
ansvar för dess gång. Måhända klarast
framträdde detta under
försvårsdebat-ten, där partiets riksdagsfraktion och
ledande män företrädde en
försvars-ståndpunkt som i programmet
preciserades i »ett folkligt försvarsväsende»,
medan de djupa leden bekände sig till
den försvarsnihilism, hvars enda
program lyder: kamp mot militarismen.
Utan hr Brantings vid detta tillfälle
imponerande uppträdande hade
säkerligen ^ den förbittrade stämningen mot
allt hvad militärväsen heter» dikterat
ett beslut, som, hur lätt det kan
förklaras, väl näppeligen kunnat stå
prof-vet i det praktiska lifvet. Och
praktisk politik är väl hvad
socialdemokratien främst måste eftersträfva Det
bör dock påpekas att kongressen i
taktikfrågan vid valtillfällen hyllade den
enda praktiska ståndpunkten att
samarbete med andra partier är tillåtet.
Själfva behandlingen af frågorna
beredde nog många en missräkning. På
oviktiga frågor, ja, rena struntsaker,
offrades en onaturligt lång tid, medan
många af de viktigaste ärendena fingo
en ytterst knapphändig behandling i
kongressens elfte timme. Dessutom
förekom tyvärr allmänt att talarne
upprepade hvarandras argument; i
timtal kunde diskussionen pågå utan att
några nya skäl framkommo; till slut
såg man sig nödsakad att använda
det utländska systemet, att de olika
partierna utse sina talsmän. Till någon
högre nivå lyfte sig diskussionen
sällan, men å andra sidan kunde
kongressen af ordföranden vid afslutningen
erhålla betyget »ett mönster af
saklighet». De s. k. »ungsocialisterna», som,
att döma af senare tidens larmande
möten och sin på heder och ära gående
kritik af partiledningen kunde förmodas
ha åtskilligt att säga vid detta tillfälle,
gjorde sig mycket litet gällande och
förvånade mera genom välvilja och
foglighet än genom motsatsen.
Härigenom inhiberades ett förslag till
kongressuttalande, hvari partimedlemmar,
som drifva en rent antiparlamentarisk
propaganda, skarpt klandras, och hvari
påpekas att 1891 års beslut om
afstånds-tagande från anarkismen ännu gäller.
För öfrigt erhölls ett starkt intryck af
att red. Brantings inflytande är större
än någonsin och att han besitter
utmärkta egenskaper såsom ledare af ett
arbetarparti.
Hufvudparten af kongressens tid
åtgick till revision af partiets stadgar och
program, till hvilka anslöto sig flertalet
af de öfver 100 motioner som afgifvits
till kongressen. Af frågor, som
föranledde längre debatter, må nämnas
rösträtts- och försvarsfrågorna, unionsfrågan,
i hvilken norska socialdemokrater
yttrade sig och som föranledde ett
be-stämdt uttalande, samt särSkiljnings-,
storstrejks- och nykterhetsfrågorna. Med
stort intresse hade motsetts frågan om
skillnad mellan de fackliga och
politiska organisationerna —
»särskiljnings-frågan» —, men utgången blef en stor
missräkning. Från
stockholmsrepresen-tanter — särskildt hr Arvid Björklund
— framfördes de ideella skälen mot
den nuvarande »tvångsanslutningen ,
men landsortens representanter gjorde
ett kompakt motstånd och afslogo med
betydande röstöfvervikt en skilsmessa
nu och äfven utredning om en sådan
till nästa kongress. Äfven ett mycket
moderat förslag att
fackföreningsleda-mot skulle kunna genom viss
reservation underlåta att ingå i och betala
af-gift till partiet afslogs, antagligen på
grund af praktiska svårigheter, ehuru
det förordades af flera af de mest
inflytelserika och erfarna ledamöterna.
Dock vann detsamma ej understöd af
de ifrigaste skiljsmässoiframe, antagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
