Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslaget har föranledts närmast af en skrifvelse till kungl. maj:t
från 1902 års riksdag. I denna skrifvelse begärdes utredning och
förslag dels om åtgärder i syfte att åstadkomma en mera effektiv
beskattning af brännvinsförsäljningsrörelsen och dels om ändrad fördelning af
inkomsterna af denna beskattning i sådan riktning, att landsbygden i jämförelse
med städerna måtte erhålla en större andel af denna inkomst än tillförne.
De bestämmelser, genom hvilka man sökt förverkliga dessa
riksdagens begge önskemål, utgöra det väsentligen nya och karakteristiska
i förslaget. Den verksammare beskattningen skall åstadkommas
därigenom, att brännvinsförsäljningen i större utsträckning än hittills
öfver-lämnas åt bolag, hvilka äro förpliktade att afstå all nettovinst å rörelsen
till det allmänna. Den ändrade fördelningen af
brännvinsförsäljnings-medlen vill man ernå på det sättet, att städernas liksom ock
landstingens och hushållningssällskapens andelar af dessa medel begränsas
till vissa maximibelopp, motsvarande dessa andelars storlek under de
senaste åren, hvaremot alla öfverskjutande inkomster af
brännvinsförsäljningen tillföras landsbygdskommunerna. Hela frukten af den större
effektiviteten i beskattningen skulle sålunda tillfalla dessa senare kommuner,
liksom ock vinsten af en eventuell stegring i brännvinsförbrukningen.
Det framgår af det anförda, att det föreliggande förslaget icke
framkallats af eller är uttryck för något speciellt intresse att motverka
rusdrycksförbrukningen. Man har sålunda knappt anledning att i detta
afseende vänta särdeles mycket af förslaget. Emellertid bör erkännas,
att detsamma äfven med hänsyn till nykterhetsfrågan i vissa punkter
äger företräde framför den nu gällande brännvinsförsäljningsförordningen.
Å andra sidan inrymmas däri också bestämmelser, beträffande hvilkas
lämplighet ur nykterhetssynpunkt man måste ställa sig tveksam.
Hvad först angår den föreslagna utvidgningen af
bolagsverksam-heten i och för brännvinsförsäljning, så bör den anses fördelaktig, för
så vidt därmed åsyftas och kommer att vinnas en motsvarande
inskränkning af den enskilda affärsverksamheten på samma område. Det är
onekligt, att vinningslystnaden har större spelrum och kan mer
hänsynslöst fullfölja sina intressen, när brännvinsförsäljningen bedrifves af
enskilda personer, än när den ombesörjes genom för ändamålet bildade,
under sträng kontroll verkande bolag. I valet mellan en
brännvinsförsäljning utöfvad af enskilda rättighetsinnehafvare för egen vinning och
en dylik försäljning ombesörjd genom s. k. brännvinsförsäljningsbolag
måste man som nykterhetsvän gifva företräde åt det senare alternativet.
Emellertid har icke dess mindre bland riksdagens nykterhetsvänliga
medlemmar en stark farhåga gjort sig gällande gentemot förslaget att
bereda bolagsinstitutionen ökad användning vid brännvinsförsäljningen.
Man fruktar, att brännvinsbolag skola komma att bildas och träda i
verksamhet icke blott å platser, där brännvinsförsäljning förut utöfvats
af enskilda rättighetsinnehafvare, utan äfven, isynnerhet på landsbygden,
å platser, där förut ingen brännvinsförsäljning förekommit, och där
sådan försäljning med bibehållande af nu gällande lagstiftning icke
skulle hafva kommit till stånd. Det är svårt att afgöra, i hvilken mån
en dylik fruktan bör anses grundad. Den förefaller visserligen något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
