Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på annat sätt än att en arbetsgifvare, hos hvilken sträjk utbryter, kan
framställa ersättningsanspråk mot dem, som fattat beslutet om sträjk.
Tillfälle skulle lämnas arbetsgifvaren att hålla sig skadeslös för förlust
genom sträjk. Talaren varnade för ytterligare klasslagar. En del
intressanta uppgifter rörande kapitlet arbetslösheten och fackföreningarna,
tillåter utrymmet icke att återgifva.
Motionären, herr Hammarskjöld, framhöll vikten af ordnade
förhållanden vid underhandlingar mellan arbetsgifvare och arbetstagare.
Som det nu är, känna fackföreningarna ingen förpliktelse att hålla aftal,
som ingåtts af deras delegerade. Herr Hammarskjöld erkände
sträjk-rätten och förklarade, att tillägget i § 2 ej afsåg att bereda
arbetsgifvaren ersättning för förlust, som tillfogats honom genom sträjk. Han
hade dock, enligt hvad han medgaf, ej närmare tänkt sig in i denna fråga.
Afsikten med tillägget till § 2 synes ej kunna fattas på mer än
ett sätt. Då man ej genom ansvarsbestämmelser ansett sig kunna tvinga
föreningarna att söka registrering, hvilket ju innebure ett förbud mot
hemliga föreningar och sällskap, så har man genom tillägget sökt
frampressa inregistrering och därigenom “tillförbinda de s. k.
fackföreningarna såsom juridiska personer att med sin egendom ersätta den skada,
som för arbetsgifvare uppkommer genom kontraktsbrytande
arbetsinställelser, af fackföreningarna åstadkomna eller understödda“. De
citerade orden läsas i den riksdagsskrifvelse, som föranledde tillsättandet
af 1899 års kommitté för utarbetande af förslag till laJP&m arbetsaftal.
Emellertid har senare en kungl. proposition framlagts, som mer än
den ofvan omtalade motionen haft förmåga att egga partilidelserna.
Enligt propositionen skulle arbetsnedläggelse i vissa fall straffas såsom
brott. Genom den af kungl. maj:t föreslagna ändringen i kap. 19
införes en ny princip i vår straffrätt, då aftalsbrott, hvarigenom endast
enskildas intressen beröras, och som icke falla under någon
specialförfattning, hittills blott kunnat medföra civilrättslig påföljd. I motsats
till ändringen i kap. 19, hvilken afser alla arbetstagare, är den andra
delen af förslaget (kap. 25) vänd mot vissa grupper af arbetare, hvilkas
verksamhet är särskildt viktig för samhället, t. ex. personalen vid statens
och enskilda järnvägar, statens samt kommunernas gas-, elektricitets-,
vattenlednings- och renhållningsverk eller fasta brandkår.
Arbetsnedläggelse utan laga skäl från dessa arbetares sida, som ej har annan
följd än “hinder eller afbrott i inrättningens eller verkets drift“, skulle
redan i och för sig bestraffas med afsättning och fängelse i högst sex
månader. Äfven den som anser att särskilda bestämmelser rörande med
kontraktsbrott förbundna allmänfarliga sträjker kunna ha fog för sig,
måste anse att förslaget kommit fram i en olycklig stund. Denna, i
slutet af riksdagsperioden framlagda proposition, behöfver den mest
omsorgsfulla pröfning, och att lagstifta styckevis på ett område, inom
hvilket den svenska rätten är så föga utvecklad, i stället för attt
upptaga alla dithörande frågor på en gång och söka åstadkomma ett
organiskt helt, kan ej undgå att väcka misstämning, hälst som man
t. o. m. i högsta domstolen kan finna stöd för sin mening, att det här
är fråga om undantagslagstiftning. Axel Hirsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
