Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer och dyrbart pelsverk, när man begär den hjälpen. Och hvem är
det som bär ansvaret för dessa snedvridna begrepp, detta
undergräf-vande af det bästa vårt folk äger, ansvarskänslan? Månne det icke
är de, som i ord och gärning predika satsen: Så mycket gåfvor som
möjligt åt så många som möjligt.
Eller månne det icke vill till en alldeles ovanlig karaktärsstyrka
hos en sjuk för att han icke skall blifva morfinist, när medlidsamma
anhöriga stå till reds med morfinsprutan, så snart plågor infinna sig?
•s*
Det är mottagning i n:r 41 Stora Nygatan. Män och kvinnor af
alla åldrar och hvarandra så olika som möjligt hafva samlats i
väntrummet och vandra en efter en in på expeditionen för att uppvisa
prästbetyg och antecknas i dagboken. Och så kan själfva mottagningen
begynna. Det gäller vid denna att s. a. s. känna patienten på pulsen.
Att icke allt är som det bör vara, märker man snart. Tydliga
sjukdomsymptom — trängande skulder, pantsatt lösöre, ojämn arbetsförtjänst
— föreligga, men hvar är själfva sjukdomshärden? Man gör några
anteckningar, och när samtalet är slut och den hjälpsökande gått,
fyller man ut dem så godt man kan, men lägger oftast bort pennan med
en känsla af missräkning. Det var en helgjuten bild man skulle
teckna, och så blef det endast antydningar och svaga eller sväfvande
konturer.
Här tager nu besökaren vid. Vi kunna likna honom vid
sjukskö-taren, som i hemmet följer patienten, ser och meddelar sina
iakttagelser till läkaren. Kanske underlät den sjuke att under sitt korta besök
nämna just det viktigaste, kanske vet han icke hvad som för fallets
bedömande är det viktigaste. Skarp blick och oförvilladt omdöme,
det skall sjukskötaren hafva, men också lätt hand. Har han icke det,
duger han icke för sitt viktiga kall.
Men sjukvård i den mening här afses är en allvarsam sak, och
endast i särskildt brådskande undantagsfall fattas därför beslut om
åtgärd af Centralbyråns föreståndarinna. Alla öfriga fall blifva föremål
för konsultation. En gång i veckan sammanträder nämligen respektive
församlingars kommittéer, bestående af präster, diakonissor,
representanter för skydds- och arbetsföreningar och andra socialt verksamma
personer. Sekreteraren redogör ett efter ett för de fall, som föreligga till
behandling, besökarens rapport uppläses, och denne tillägger ett eller
annat muntligt meddelande. Uppgift från offentliga fattigvården om
hvad som därifrån åtgjorts i saken föreligger. Kommitténs medlemmar,
som kanske sedan länge känna den hjälpsökande, göra sina inlägg.
Bilden antager allt fastare konturer och allt mera bestämda färger.
Man börjar få klart för sig såväl sjukdomens art som patientens
konstitution. Och så kan man då ena sig om hvad som skall och bör göras.
Hvad blir då detta?
Vi afskrifva här såsom det mest belysande en rad kommittébeslut:
1. Kr. 25 till hyra. Sonen f. 89 antecknas i kommissionsafdelningen för
erhållande af plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
