Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan de båda folken bör träffas. Men så mycket bör sägas, att om
hela den nuvarande krisen resulterar däri, att Sverige under känslan af
harm öfver det sätt hvarpå unionsbandet af norrmännen blifvit afklippt,
riktar hela sin kraft på försöken att straffa eller förödmjuka
“unions-upplösaren“, då har hela denna händelse varit oss till större skada än
vi kunna ana, ty den har då sänkt oss i våra egna och andras ögon.
Och dock borde det motsatta kunna inträffa, om alla hade förmågan att
bortse från den mindre synpunkten för den större. Liksom i ett
förstoringsglas se vi nämligen nu alla våra fel och svagheter, känna hur
vi fuskat bort våra stora frågor, som kunde varit ägnade att samla oss,
och aldrig förr har innerst kännts en sådan önskan att handlingskraftiga,
målmedvetna män taga ledningen för att föra statsskeppet in på lugnare
vatten. Nu om någonsin är tidpunkten kommen för att “knyta fastare
ihop de sprängda samfundsbanden “ och att inom vårt lands gränser
skapa betingelserna för folkets lyckliga utveckling. Till ett sådant måls
förverkligande måste säkerligen många krafter och skilda medel
användas. Men det viktigaste af allt är att de stora samhällsspörsmålen
nu på allvar upptagas till behandling och lösning. De ha blifvit
försummade dessa frågor, icke minst på grund af den förlamande inverkan som
unionsfrågan öfvat på allt och alla, och när de till äfventyrs behandlats,
så har resultatet antingen blifvit ett oupphörligt uppskjutande eller i
bästa fall en lösning till hälften. I båda fallen har misstron ökats hos
dem, som vänta på reformerna, och hos befolkningen i sin helhet har
känslan af att nationen är stillastående och kraftlös vunnit insteg,
skapande den sociala vantrefnaden som tager sig ett så ödesdigert uttryck
i den kraftförslösande emigrationen.
Hur ha vi ej missförstått den stora frågan om allmän politisk
rösträtt, särskildt efter försvarets ordnande, så att densamma blifvit en
splittrare i stället för en enare?
Hur ha vi ej under årtionden talat och skrifvit om sådana djupt i
folkets lif ingripande frågor som folkförsäkring, folkskolan som
bottenskola, “Norrlandsfrågan“, utan att några resultat uppnåtts? Och när
vi gå till de frågor, som i någon mån funnit sin lösning, hur obetydliga
äro ej äfven där resultaten?
Men det tjänar till intet att klaga öfver den tid som har svunnit.
Må vi i stället hoppas att den väckelse vi nu fått skall leda till
framtida rikare skördar, och må vi ihågkomma, att inga tegar äro nu
mera gifvande än det sociala arbetets. Intet skall snabbare och säkrare
skapa framtidsförhoppningar och arbetsglädjé hos vårt folk än känslan
af att ett ärligt och fullödigt socialt reformarbete pågår. Och intet skall
lättare skapa samhörighetskänsla och fosterlandsanda än om trångsinta
klassintressen försvinna och hela vårt folk göres meddelaktigt och
medansvarigt i samhällets nydaningsarbete.
Ett djupgående socialt arbete är grundvillkoret för att Sverige
skall komma segrande ur den svåra kris som det nu genomgår.
G. H. von Koch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
