Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej mindre än 65 mill. francs har denna anstalt utlånat för detta
ändamål och antalet egna ’hem, som den tagit initiativet till, är 31,000. Vid
sidan af Lepreux sitta flera belgiska ministrar som vid
öppningshögtid-ligheten yttra några värmande ord. Från Frankrike ha bl. a. mött de
båda ledarne af Musée Social, Sigfried och Cheysson, båda sedan
länge kända för praktisk förmåga — och vältalighet. Tyskames främste
män äro professorerna Albrecht och Fuchs — den förre
Dösseldorfs-kongressens sekreterare och en af dem som egnat bostadsfrågan det
djupaste studium. Engelsmännen ha sändt flera läkare och
bostadsinspektörer, ledarne af Liverpools och Manschesters kommunala
bostadsföretag samt den som författare välkände mr Thompson. Äfven
Österrike, Italien, Holland och flera andra länder ha sina representanter.
Sverige och Norge ha hvardera blott en representant, men medan
norrmännen lysa med åtskilliga intressanta redogörelser för bostadsföretag,
märkes icke ett spår däraf från Sverige. Vi framhärda i vårt
lättjefulla beslut att lefva obemärkta.
Redogörelserna, ja af sådana har man fått mer än nog, en 60—70
stycken allraminst. Naturligtvis utgöra de det väsentligaste och
viktigaste af kongressen, men när man på en gång får dem alla öfver sig,
blir man litet öfverväldigad. De tal som hållas äro egentligen blott
resuméer af “rapporterna“, men för öfrigt förekommer ett och annat
inlägg, som väcker stort uppseende och framkallar svar och gensagor.
Om någon egentlig debatt kan man dock ej tala, ty språkförbistringen
utgör ett hinder härför. Visserligen skall franskan vara det officiella
språket, men då engelsmännen se mycket litet förstående ut, när något
annat än deras eget språk talas, får man vanligen en engelsk — och
ibland en tysk — öfversättning till lifs. Detta verkar ju litet
långtrådigt, men är naturligtvis en nödvändighet, när språkkunnigheten ej är
öfver sig stor.
Hvad de diskuterade frågorna angår, så skall jag i en senare artikel
återkomma till dem, men vill redan nu nämna, att hufvudfrågan var
det allmännas ingripande för bostadsfrågans lösning. Numera är det,
som prof. Albrecht uttryckte det, ej längre fråga om huruvida det
allmänna skall ingripa i nämnda afseende, utan blott hur detta ingripande
skall ske. Af diskussionen fick man dock tyvärr ej mycken ledning i
denna viktiga punkt, men de olika ländernas redogörelser lämna en
mycket fullständig uppgift därom. Det som diskussionen nästan
uteslutande rörde sig om var frågan om lämpligheten af enfamiljshus eller
blockhus. I denna punkt voro meningarne mycket skilda, ej endast
mellan olika länder utan äfven mellan representanter för samma land.
Ena stunden kunde man få höra idealisten Aldridge med glödande
vältalighet förorda enfamiljshuset såsom det enda riktiga och strax därpå
den praktiska ledaren af Liverpools bostadsföretag förklara att för de
fattigare arbetarne blockhussystemet var det enda ekonomiskt möjliga.
Frågan blef f. ö. ej utredd, ehuru en tysk mellanform mellan de båda
typerna började träda i förgrunden.
En fråga, som tyskarne voro mycket hemmastadda i, var frågan om
beskattningen af tomterna. Hr Brandts meddelande om försök härmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
