Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Tillräknelighet och själssjukdom. Till straffrättens filosofi af docent
Axel Herrlin. Pris 5 kr. Gleerups förlag i Lund.
Förf. af denna omsorgsfullt utarbetade bok besitter synbarligen en stor
beläsenhet i sitt fack, och den filosofiska utredningen är ej den minst intressanta
delen af arbetet, om man också ej helt ansluter sig till förf.:s tankegång. Det
är det gamla segslitna problemet om viljans frihet, som här återupptages för att
lämna argument åt en modernare uppfattning af motiven till förbrytelser. Ej
kan jag inse hvarför man behöfver fastslå teorien om viljans ofrihet för att i
brottslingen mer se en svag än en ond människa. Hvarje gång en själ vill något
direkt från samvetets urdjup, där vi, all naturalism till trots, hafva vår
härstamning, befrias något i människan från den tvångströja, i hvilken ärfda anlag,
uppfostran och öfriga sociala inflytelser ikläda henne. Man må antaga viljans
relativa frihet — en absolut kan ju ej finnas — eller ej, så ledes var sedliga
känsla till doc. Herrlins slutsats, att straffet ej bör vara hämnd utan uppfostran.
Förf. erinrar om den fortgående humaniseringen af åskådningssättet på
straffrättens område. “De stackars kvinnor, som ännu för ett par hundra år sedan
torterades och brändes som häxor, skulle man i våra dagar finna som
omsorgsfullt vårdade patienter på våra nervkliniker och hospital*, och tusentals unga
män och kvinnor, som ännu för en människoålder sedan hängdes för obetydliga
stölder eller fingo slita spö vid skampålen på torget, skulle i dag sändas som
lindrigt svagsinta till asyler, räddningshem och uppfostringsanstalter. Väldiga
äro framstegen, som gjorts, men kanske ännu större återstå. Förf. vill ha
tukthuset ersatt med asylen, och hans bevisföring är för visso bindande och väl
gjord. Man måste, menar han, taga hänsyn till delikventens hela personlighet,
och det blir då en underordnad fråga huruvida denne var normal eller abnorm
i gärningens ögonblick. Den första formen för det primitiva straffet var
blodshämnden, ett senare stadium gjorde gärningsmannen fågelfri, och slutligen
öfver-går straffrätten till stammens höfding eller blir en statsangelägenhet. Så
uppstår straffets objektiva karaktär, som möjliggör dess humanisering i pedagogiskt
syfte. Den fula vedergällningsteorien förlorar mark och skyddsprincipen träder
istället. Häraf följer att doc. H. förkastar dödsstraffet, talar för villkorlig dom
och frigifning samt bekämpar de kortvariga och idélösa frihetsstraffen, som låta
kroniska förbrytare frigifvas, fast man på förhand vet, att de åter skola skada
samhället. De böra i stället interneras för en längre tid eller på annat sätt
ställas under samhällets förmynderskap. Förf. anser den straffrättsliga
tillräknelig-heten vara likbetydande med straffmottaglighet, som alltid bör öppna en
korrek-tionsanstalt åt förbrytaren.
Den intressanta och värdefulla boken, som på flera ställen hänvisar till
förf:s föregående verk, är ett välkommet plus i vår socialfilosofiska litteratur.
E. L—l.
Vägen, skriftserie utgifven af Carl Melcher och Tor Delling. I.
Människans sanningsmedvetande af Carl Melcher. Wahlström &
Widstrand. Pris 50 öre.
Om denna nya skriftserie håller hvad debutarbetets 86 sidor lofva, så bör
den kunna samla många tacksamma läsare, som ändtligen fått ett svenskt organ
för det nya, vår tids religiösa frihetskamp bjuder dem som vilja vara med i
det segervissa fälttåget. »Bryten eder ny mark!» är skriftseriens program, och
förf. af »Människans sanningsmedvetande» gifver sig helt och starkt i sin själfulla
och ärliga framställning. För min del sätter jag bokens två första kapitel främst
med deras personliga glöd och upplefvelse. De äro positiva, ej polemiska, och
där finnes något ovanligt fast, som läsaren har godt af, liksom formuleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
