- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1905 /
324

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur kostsamt det nuvarande systemet ofta är, framgår af följande
exempel :

Hilma P. Vanligen pä resande fot, senast i sällskap med en hästskojare.
Har 5 oäkta barn, hvaraf 4 idioter, som kommunen får draga försorg om.

Johanna och Maria S. Mor och dotter. Modern mycket liderlig, drifver

omkring–har födt 6—7 oäkta barn, hvaraf minst 2 psysiskt förkomna. En

af dessa, en dotter, drifver omkring, har 5 oäkta barn. Man uppskattar socknens
kostnader för Johanna och hennes afkomma till 40,000 kronor.

Det är onödigt att ingå på flera detaljer. Det nu skildrade slaget
af sjukvård är förkastligt såväl från de sjukes som samhällets synpunkt.
Det må till sist betonas, att de nuvarande skandalösa förhållandena ej
kunna bli bättre, förrän tillräckliga anstalter blifvit uppförda. Åtskilliga
förberedelser äro vidtagna härför, men man synes alltför mycket insöfva
sig i säkerhet om att statens anstalter skola blifva tillräckliga. Enligt
min bestämda öfvertygelse är det alldeles nödvändigt att kommunerna
vidtaga åtgärder för att erhålla vårdanstalter, dels asyler för de obotligt
sinnessjuka, dels upptagningsanstalter för hastigt insjuknade. Ett och
annat landsting har äfven delvis realiserat denna tanke. För
landsbygden borde dessa anstalter uppföras länsvis, med bidrag af
statsmedel, och de resp. kommunerna skulle äga rättighet att mot afgift
sända dit sina sjuka. Staten skulle omhändertaga dels de patienter
som genom omsorgsfull och ofta dyrbar vård synas möjliga att bota,
dels sådana obotligt sjuka som äro farliga för den allmänna säkerheten
eller mycket svårbehandlade.

Hur dålig den vård är som å fattigvårdsanstalter och i enskilda
hem bestås de sinnessjuka fattiga, förstår man kanske först, när man
fått göra bekantskap med den modärna anstaltsvården. Det visar sig att
en fullständig revolution ägt rum på detta område. De läkare, som för
trettio år sedan fingo sin utbildning, känna knappast till någon
sinnessjukvård. Förr stängde man in de sjuka i celler — antalet sådana
uppgår i gamla hospital till 25 proc. af antalet platser. Nu behandlar
man de sjuka som friska människor: gemensamma sofrum, promenader
i friska luften, tillgång till förströelse i form af läsning, föredrag,
musik, men framförallt arbete. Samtidigt förlora cellerna allt mer i
betydelse. Vid den nya anstalten Restad vid Vänersborg finnes
sålunda blott 15 svåra celler på 1,100 platser! Och när man
genomvandrar detta oerhörda établissement med dess mångfaldiga anordningar
för att rädda de olyckligaste af alla sjuka undan deras hårda öde, då
först förstår man hur obarmhertigt samhället beter sig mot alla dessa
tusentals sinnessjuka fattiga som försmäkta i kyffen och källare utan
någon möjlighet att vinna lindring i lidandet.

G. H. von Koch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1905/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free