Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Etterbeek, en af Brüssels förstäder. Han kände aldrig sin far, men
af sin mor bevarade han det bästa minne. Med rörelse brukade han
tala om denna kvinnas hjältemodiga ansträngningar att uppfostra sina
sex barn. Den äldste sonen, sedermera en framstående gravör, var i
fars ställe för den yngre brodern och ledde hans första artistiska försök.
Och den lille Constantin behöfde någon att hylla sig till, ty klen till
kroppen, var han inbunden och sorgsen till lynnet. Konstnärens
melankoliska världsåskådning såväl
som hans djupa förstående af det
tysta och fördolda lidandet
grundlädes säkerligen redan i
barndomen, då den sjuklige gossen
hvarje afton grät sig till sömns
i barnets varslande känsla af
tillvarons hårdhet.
Med broderns tillhjälp erhöll
han inträde vid Konstakademien,
och kom kort därpå till
bildhuggaren Fraikins atelier, där han
stannade i tre år. Med allt sitt
svärmeri för antikens
skönhetsskatt, kände han sig dock
främmande inför den kyliga och tomma
klassicismen i dåtidens
bildhuggar-konst. Men han skulle behöfva
en mansålder för att komma till
klarhet om, hvad han nu fåfängt
grubblade på, nämligen att
skönheten ej är något i vissa former
för alltid fastslaget, utan är det
spontana uttrycket för hvarje tids
och folks egenart. Meuniers
bild-huggarkonst, sådan den en dag
skulle framträda, står sålunda
antiken vida närmare än den Lastbäraren,
värld af gudar och nymfer, som
i hans ungdom dref honom att söka tillfredsställelse i en annan
konstart.
Meunier blir målare och sluter sig till den realistiska skola i
Belgien, som gaf uttryck åt tidens sociala oro. Det var en vildt jäsande
tid, och revolutionens efterdyningar trängde från såväl Frankrike som
de germanska landen till det redan förut af oförsonliga politiska och
sociala element svårt söndrade Belgien. Konstnärens inre missmod vid
denna tidpunkt dref honom att för ett par år draga sig undan till ett
aflägset beläget trappistkloster, där han i tystnaden och andakten
producerade några af sina bästa målningar, En trappists begrafning, En bild
från bondeupproret 1797 m. fl. Hans dystra konst fann dock ingen
genklang hos publiken, och nu började — i synnerhet sedan han vid unga år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
