Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord
om professor Welanders sjukhem för
hereditär-syfilitiska barn.
Bevarandet af individernas hälsa är ett af de förnämsta lifsvilIkoren
för ett samhälle. Också göres både genom allmänna och enskilda
medel ganska mycket för hälso- och sjukvården i våra samhällen. Dock
synes mig, att på ett område sjukvården ännu icke motsvarar de kraf,
som man har rätt att ställa på densamma, och detta är sjukvården för
barnen. Det är tyvärr rätt vanligt att höra yttranden, som visa, att man
icke tager det så noga med barnen. Och dock är det just i vården af
barnen, som ett samhälles framtid ligger. Flera sjukdomar under
barn-åren kunna, om de icke skötas ordentligt, skada människan för hela
lifvet och inskränka hennes arbetsförmåga i samhällets tjänst. Vården
af sjuka barn är visserligen besvärligare än vården af fullvuxna sjuka,
men den är dock så viktig, att samhällena i högre grad än hittills borde
beakta densamma. Af det som göres i detta afseende får allt den
enskilda välgörenheten öfvertaga bra mycket.
Ett sådant enskildt välgörenhetsföretag för sjuka barn, hvilket
synnerligen väl fyller sin plats, men som hittills kanske icke blifvit vidare
bekant för den stora allmänheten, är professor Edv. Welanders sjukhem
för barn, som lida af medfödd (hereditär) syfilis.
Denna sjukdom är ju bekant såsom mycket allvarsam. Den
medför ofta det späda barnets tidiga död. Lika ofta förblir emellertid barnet
vid lif, men det får i så fall, om det icke erhåller lämplig behandling,
på ett eller annat sätt märken af sin sjukdom, hvarigenom dess hälsa
och arbetsförmåga mera eller mindre inskränkas eller barnet rent af
göres till invalid. Sjukdomen är dock ingalunda obotlig. Tvärtom kan
den genom några års lämplig behandling med största sannolikhet botas
och barnen utvecklas till dugande samhällsmedlemmar. Det oaktadt är
under nuvarande förhållanden dessa barns ställning synnerligen sorglig.
Därtill bidrager nog mycket den tyvärr alltför öfverdrifna afsky, som så
många människor fått för denna sjukdom, ja till och med för dess blotta
namn. Men äfven om man skulle lyckas att minska denna öfverdrifna
ängslan, så är likväl dessa barns ställning svår, enär sjukdomen, om
också icke så höggradigt som många tro, dock är smittosam, så att
den på flera sätt kan öfverföras från det sjuka barnet till sådana
personer i dess omgifning, som icke redan hafva eller haft denna sjukdom.
De flesta af dessa barn äro födda af ogifta mödrar och hafva
således intet hem, där de kunna vårdas. Under den tid sjukdomen har
tydliga symptom kan barnet intagas och behandlas på sjukhus, men där
får det icke kvarligga mer än några månader. Efter denna behandling
är sjukdomen dock icke botad, endast förbättrad och behandlas den icke
vidare, bryter den förr eller senare åter fram. Men hvar skall då bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
