Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskildt från högerhåll framkommo
under unionsbrytningen, har redan
framgått af högertidningames uppträdande
mot regeringen. I stflllet för att följa
regeln att döma regeringen efter dess
handlingar, har man i nämnda tidningar
anstrflngt sig till det yttersta att
upptäcka fel, förespå olyckor och utösa
sraä-delser. Man har betett sig sS som det
skulle vara alldeles omöjligt att äfven
i detta land parlamentarismens idé
kom-me till heders och sålunda folkmeningen
får bestämma i hvilka händer den
politiska makten skall ligga.
Inför all denna nervösa oro och
sönd-ringslust har regeringen förhållit sig
lugn och bemödat sig om att genom
ett rastlöst arbete ordna
statsmaskineriet och bringa statsskeppet in på lugna
farvatten. Ingen opartisk person skall
kunna förneka, att regeringens
hittillsvarande åtgärder med några få
undantag varit i hög grad ägnade att inge
förhoppning om att vi ändtligen skola
nå fram till en målmedveten och stark
regeringsstyrelse. De som ifra för
sociala reformer skulle visserligen önskat
flera och mer betydelsefulla
regerings-initiativ på det sociala området, men
alla måste erkänna, att man knappast
kunnat begära mera nu efter några få
månaders förlopp, allrahelst som denna
tid måst ägnas åt statsverksproposition
och den allt dominerande
rösträttsfrågan. Däremot har man all anledning
att förvåna sig öfver att den
’reformvänliga* andra kammaren haft så få och
i regel obetydliga önskningar att
framställa på det sociala området. Är det
den allt intresse uppslukande
rösträttsfrågan eller ett obegränsadt förtroende
för regeringens sociala reformifver som
orsakat denna tystnad? I hvilketdera
fallet är overksamhet på det sociala
arbetsfältet alldeles förkastligt.
t«* Under den gångna
faif " månaden ha tvänne på
* * det sociala området
verksamma män aflidit, holländaren C. J.
van Marken och engelsmannen G. J.
Holyoake. Den förre är världsbekant
genom de utmärkta anordningar för
arbetarnes bästa som han åstadkommit
å sina stora fabriker i Delft. Den
senare kan betraktas som kooperationens
»grand old man». Holyoake var
Robert Owens sista kvarlefvande
lärjunge, han var kooperationens
historiker, men han var också en af
demokratiens ärligaste och trägnaste
förkämpar. Under hela sitt Tånga, väx-
lande lif stred han med ungdomlig
glöd för de fattigas ekonomiska och ’
politiska frihet. Hans strider förde
honom i många svårigheter, af hvilka
fängelset ej var den största, men den
gamle 89-åringen kunde sluta sina
dagar med förtröstan, ty mycket af
det han eftersträfvat är nu genomfördt
och demokratiens uppmarsch synes nu
säkrare än någonsin. Den gamle
kommunisten kunde därför på sin
dödsbädd utbrista: ‘Jag är full af
hopp, världen är mera villig att dela
med sig af sina gåfvor. Den
behöfver ej omskapas, blott förbättras. När
G. J. Holyoake.
jag kom till, var arbetaren en löneslaf.
I dag känner han vägen till samarbete
med kapitalet och han bestämmer
öfver sin framtid. Måtte hans andliga
utveckling hålla steg med hans
materiella utveckling“. — Hans största
insats gälde kooperationen. >Högst
sätter jag kooperationen af alla
rörelser jag tagit del i>, sade han på sin
dödsbädd, och den enastående
hyllning som hela världens kooperatörer
egnat hans minne visar hvilket tomrum
han efterlämnar. G. H. von Koch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
