Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partiets yttersta vänster och kan väl i
ögonblicket närmast betecknas som so-.
cial—radikal. Med rätt eller orätt
betraktar emellertid det nu under
bildning varande socialdemokratiska partiet
i England John Bums’ inval som ett
politiskt schackdag frän liberalernas
sida i syfte att försvära en sädan med
fruktan motsedd partibildning. Men
kanske skall just denna fruktan visa
sig som en gynnsam jordmån för
genom-drifvandet af demokratiska reformer.
Det var under den stora docksträjken
1889 som John Bums’ namn vann
världsrykte. — Trots att Londons förnämsta
socialister under mer än två år
dagligen predikat organisation bland de
trasiga, frysande och svältande skaror
af *tillfälliga", som trängdes framför
dockornas portar i hopp om en dags
eller blott några timmars arbete, tycktes
i verkligheten föga utsikt förefinnas för
en ordnad sammanslutning af dessa
från alla vädersträck hoprafsade,
half-vilda människor.
Då utbröt en strid om timaflöningen
vid Sydvest—India dockan och den 12
aug. 1889 gjorde arbetame sträjk.
Organisationerna begagnade tillfället att
uppfordra arbetarna till allvarlig kamp.
Med blixtens snabbhet spred sig
arbets-nedläegelsen på båda sidor omfhemsen.
Hufvudsakligen genom den
enastående föraretalang och
organisationsförmåga som John Burns härunder lade
i dagen blef världens största hamn
under fyra dagar fullständigt förlamad.
Ett demonstrationståg på 50-tusen man
drog som en illustration af londonskt
arbetareelände genom gatorna. Som
en elektrisk ström spred sig i alla
samhällsklasser sympatier för de arma
dock-arbetarne, och en insamling på inemot
1,800,000 kr. satte John Burns i stånd
till icke blott att fördela
sträjkunder-stöd i största omfattning utan äfven att
besticka sträjkbrytame. Stödda af den
allmänna opinionen trädde slutligen
ärkebiskopen af Westminster, Kardinal
Manning och parlamentsledamoten
Bux-ton medlande emellan och tvungo
dockornas direktörer att ingå på arbetames
fordringar. Sträjken, som funnit en
hittills okänd genklang i både gamla och
nya världen, var vunnen, ocn
hufvud-äran härpå tillföll John Bums.
Son af en skotsk maskinarbetare
föddes Bums 1858 i en af Londons
förstäder, Vauxhall, och ägnade sig vid
unga år åt faderns yrke. Redan i
pojkåren framträdde hans obetvingliga kun-
skapshunger En gång under sin
lärlingstid stod han m$d några få
skillingår på fickan inför valet mellan ett par
stöflar eller en filosofisk bok, som hette
*Är lifvet värdt att lefva?“ Han
föredrog boken framför stöflame. Robert
Owens och Stuart Mills verk voro hans
förtroliga umgänge, men hans
favorit-författare var Carlyle, hvars bitande
sociala satir “Den lappade
lappskräddaren* han kände ut och in. Med
förtjusning läste han också Shelley och
den amerikanska lyrikern WaltWhitman,
demokratiens sångare. Men drömmaren
förenade sig hos nonom med den
praktiska handlingens man. Redan 1876
kom han i konflikt med polisen, för att
han uppträdt som agitatorisk folktalare.
Återkommen från ett år som sjöman
i afrikanska farvatten kastade han sig
in i fackorganisationen efter att först
verkat som nykterhetspredikant. År
1883 inträdde han i det nystiftade
"Socialdemokratiska förbundet" och blef
under de följande åren ledare af
agitationer för de arbetslösa, till följd
hvar-af han en gång måste sitta sex veckor
i fängelse. Efter docksträjkens lyckliga
utgång valdes Bums till ledamot af
Londons ‘County-Council*, stadens
kommunala öfverstyrelse. I denna ställning»
som han sedan alltjämt beklädt, har
han utvecklat.en betydljg verksamhet
för att reglera det kommunala arbetet,
afskaffa entreprenörer o. s. v. 1892
invaldes han i underhuset och har bl.
a. reformer verkat för 8-timmarsdagens
antagande vid alla statens verkstäder..
Han återvaldes till underhuset 1895
och 1900.
Docksträjken blef utgångspunkt för
ett kraftigt organisationsarbete bland
Englands icke facklärde arbetare, som
stått utanför den gamla
föreningsrörel-sen. Det uppstod så småningom
stridigheter mellan å ena sidan den nya
rörelsens praktiske ledare John Burns
och Tom Mann och å den andra
“Socialdemokratiska förbundets* ensidiga
teoretiker, hvilket ledde till de förras
utträdande ur förbundet. John Burns
har sedan mer och mer gått upp i sin
kommunala verksamhet, och efter
handen alldeles dragit sig ifrån den aktiva
socialistiska agitationen.
Ännu år 1904 vägrade han att
inträda i Roseberys liberala ministär; då
han nu antagit en plats i Campbell—
Bannermanns ministär betyder det för
Englands arbetare utsikten till en de
praktiska reformernas aera. C. Sahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
