Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också mästame en säker arbetsstyrka; och arbetame i sin ordning voro
tillförsäkrade en fullt tryggad existens.
På grund af stadslifvets rörliga natur förefans därinom ett ständigt
behof af särskildt tjänstehjon, och då detta slag af arbetare ej
förmedlades genom skråen, uppkom redan tidigt en privat
platsanskaffnings-verksamhet. Olägenheterna af densamma gjorde sig dock så
kännbara, att 1724 års legostadga ställde i utsikt att för Stockholm
inrätta ett offentligt kontor. Denna tanke förverkligades år 1732 genom
en kungl. förordning, som, för att förhindra husböndernas och tjänarnes
exploaterande af »dränge- och pigeskaffare och — skafferskor», ålade
alla att vid anställning i tjänst inom Stockholm använda det med
kungl. privilegium försedda »adresskontoret». På grund af klagomål
vid 1734 års riksdag från adeln och bönderna, hvilka funno
adresskontoret skada deras intressen vid konkurrensen om arbetskraft, blef
emellertid förordningen redan 1735 upphäfd.
Allteftersom yrkesarbetets skråmässiga anordning under 17- och
1800-talen småningom upplöstes och slutligen alldeles upphörde,
bortföll naturligtvis äfven den i systemet ingående ordnade
arbetsförmedlingen, och ännu har ej denna viktiga sida af arbetets organisation blifvit
föremål för något nytt för vår tids kraf anpassadt ingripande af
statsmakterna. Visserligen har en kungl. förordning af år 1884 åvägabragt
någon kontroll öfver den yrkesmässigt drifna platsanvisningen —
kommissionskontoren — men den afser ingalunda några positiva åtgärder
för arbetsförmedlingens rationella ordnande. Vid 1900 och 1901 års
riksdagar väckte E. Wavrinsky motioner om statsmakternas medverkan
för inrättande af offentliga arbetsförmedlingsanstalter, men dessa förslag
vunno icke riksdagens bifall. Otvifvelaktigt hafva de emellertid varit
af betydelfe för utbredningen af tanken på sådana offentliga anstalter.
* *
Nutiden är sålunda, kan man säga, den enda period i det svenska
arbetets historia, då statsmyndigheten i stort sedt undandragit sig all
omsorg om det rätta tillgodogörandet af den dyrbaraste af alla varor,
den mänskliga arbetskraften. Bristen på genomgripande och
systematiska anordningar för utjämningen af tillgång och efterfrågan å arbete
är naturligtvis i vår tid så mycket kännbarare, som industriens
storartade utveckling å ena sidan kollossalt ökat arbetstagarnes antal och
å den andra sidan gjort deras anställning så mycket osäkrare och
tillfälligare än förut. Det starka behofvet af organiserad arbetsförmedling
har också framtvungit en mängd olikartade försök, hvilka dock i
allmänhet i vårt land varit tämligen betydelselösa. Endast de
yrkesmässigt drifna kommissionskontoren spela någon mera afsevärd roll med
afseende särskildt å förmedlingen af kvinnligt tjänstefolk, men ej ens
för detta slag af arbete kan deras verksamhet anses tillräcklig eller
alltid lycklig.
Så väl i vårt land som annorstädes har sålunda en hårdhändt
verklighet visat, att man ej får lita till det privata initiativet allenast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
