Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af föreningen för folkupplysningens främjande, föllo honom i smaken.
Så snart han blifvit konfirmerad, kom han i målarlära. 1876 blef han
gesäll och praktiserade 8 år i Randers och Odense. Redan nu började
han sina organisatoriska försök, i det han i Odense stiftade en målames
fackförening. År 1879 kom han till Köpenhamn, där han snart blef
gripen af den socialdemokratiska rörelsen, hvilken på den tiden bl. a.
anordnade täta s. k. “fritänkarmöten“, där man på ett rätt grofkornigt
sätt satte tillvarons högsta frågor under debatt. Samtidigt begagnade
han sig af undervisningen i Studentersamfundets aftonkurser. Och efter
några års förlopp hade den vetgirige unge mannen blifvit helt
genomträngd af moderna tankar samt — fullblodssocialdemokrat. År 1883
valdes han till målarfackföreningens ordförande och därmed var hans
framtidsbana utstakad. Fackorganisationen var då ännu mycket liten
och endast ett fåtal målare tillhörde den. Närmaste uppgiften fann
Jensen vara att allmänt söka få tillämpade samma löner och samma
arbetstid som de bästa arbetsgifvarne hade. Men detta kunde endast
genomföras genom vänskapliga förhandlingar, därigenom att man fick
ett allt större antal af de bättre arbetsgifvarne att medverka i striden
mot den dåliga konkurrens som spekulerar i låga arbetslöner till skada
för såväl arbetsgifvaren som arbetaren. Under denna sin verksamhet
lärde sig Jensen att använda det förfaringssätt, som inom arbetarkretsar
förskaffade honom öknamnet “ diplomaten “. Han blef en mästare i att
bevisa, att man kommer längre med goda ord än med slag i bordet.
Hans diplomatiska förhandlingar vunno visserligen icke alltid arbetames
bifall, men de resultat han uppnådde tillförsäkrade honom likväl alltid
så mångas förtroende, att han fick stå kvar i spetsen för de danska
fackföreningarna ända tills han den 2 mars 1903 valdes till borgmästare.
Den posten bekläder han dock icke endast som representant för sitt
parti. Det socialdemokratiska partiet hade icke ensamt förmått
genom-drifva hans val. Det var de egendomliga politiska förhållandena, hvilka
kommo socialdemokrater och liberala i Köpenhamn att samarbeta som
möjliggjorde detta val, hvilket kan sägas vara, sedt från alla sidor, klokt
och ändamålsenligt.
Från 1886 var Jensen ordförande för de samverkande
fackföreningarna, hvilka i Danmark bära upp den socialdemokratiska rörelsen.
Och som ledare af denna vidtgrenade organisation, som dagligen ställde
viktiga praktiska kraf på sin styrelse, lärde Jensen sig att handla med
realiteter och att förstå både hvad arbetarne kunna och hvad de icke
kunna. Hade han möjligen förut hyst den åsikten, att det socialistiska
samhällsskicket kunde införas i ett slag, kom han tämligen snart på
det klara med, att man hade en lång utveckling att genomgå, innan
man finge se den nya staten. Det gällde därför att det arbetades så
att man kände, att man styrde mot ett stort om än aflägset mål.
Jensens duglighet som organisatör erkändes af alla. 1893 valdes
han till medlem af “Borgerrepresentationen“ och, 10 år senare då
borg-mästar Borup helt oväntadt afled, och en representant för de förenade
liberalerna och socialdemokraterna var själfskrifven, blef Jensen, trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
