Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsikt att skada (arbetsnedläggelsen i
de sydwalesiska grufvorna) kan
medföra skadeståndsplikt. I denna
konflikt beslöto arbetames representanter i
kommittén för fastställandet af den
“glidande skalans“ lönesatser, att arbetet
skulle upphöra under 3 dagar för att
därigenom höja kolprisen, hvilket ej
ansågs vara ägnadt att skada grufägame.
Arbetame dömdes emellertid till att
utbetala öfver 1 million i skadestånd.
Sista hugget mot fackföreningarna
var ett utslag under 1905 (Denaby Main
Case;, hvarigenom lorderna förklarade,
att en fackförening kan stämmas af
egna medl. för att föreningen utdelar
sträjkunderstöd. Käranden kan
nämligen förklara att han ej har något
intresse af den förevarande sträjken, och
att han, genom föreningens
understödjande af densamma, riskerar att i
framtiden gå miste om de “benefits“
(sjuk-hjälp, pensionering m. m.), för hvars
utfående han inbetalat sina afgifter.
Det farliga är härvidlag att
arbets-gifvaren nästan alltid kan finna någon
missnöjd individ, som han med
“lämpliga medel“ öfvertalar att stämma sin
förening. Så var förhållandet i Denaby
Main Case.
Det var klart att arbetarrörelsens män
ej stillatigande skulle nöja sig med
dessa drakoniska åtgärder mot rörelsens
frihet. I Underhuset frambars
motioner i fackföreningsvänligt syfte af
Poul-ton och framför allt Shackleton. De
mottogos välvilligt af huset. Vänsterns
lysande seger vid vinterns val berodde
till lika stor del på arbetarnes lifliga
deltagande för att få till stånd en för
dem gynnsam fackföreningslag som på
allmänhetens harm öfver den
konservativa regeringens införande af det under
de mest skändliga former försiggående
kinesarbetet i Syd-Afrika. —
Den liberala regeringen skyndade sig
att frambära ett lagförslag, som i
åtskilliga punkter tillmötesgick arbetarnes
fordringar. Genom Hudson frambar
arbetarpartiet emellertid ett ännu längre
gående lagförslag, hvarpå regeringen
lät sitt eget falla. Den Hudsonska
billen antogs i’ andra läsningen med den
förkrossande majoriteten af 416 mot 68.
Denna innebär, att fackföreningarna
ej skola falla under den nuvarande
lagen om “Conspiracy“, d. v. s. att
en sammanslutning af flera personer
för att utföra en handling till
befordrande af deras intressen i en arbets-
tvist icke skall kunna åtalas för sina
handlingar, om dessa ej varit straffbara
därest de begåtts af en enskild person.
Vidare är sträjkpostering (picketing)
laglig. Den förutsatta fredliga
öfver-talningen kan bli synnerligen effektiv
om den nuvarande uppfattningen af
“Conspiracy“ sammanställes med detta
moment.
Divergensen mellan regeringens
ursprungliga förslag och det Hudsonska
rör fackföreningarnas ekonomiska
ansvarighet för den skada deras ombuds
uppträdande vållat. I Hudsons förslag
har den följande lydelse: Atal får ej
anställas mot fackförening för vinnande
af ersättning för skada, liden af någon
eller några personer till följd af åtgärd
från medlem eller medlemmar af
fackförening. Ej ens när åtgärd som
medför skada företages efter formligt beslut
af fackföreningen kan ersättningsanspråk
framställas. Det har framhållits att detta
förslag innebär en undantagslagstiftning
till förmån för fackföreningarna, enär
man här bryter mot den gällande lagen
om hufvudmans ansvarighetsplikt för
ombuds åtgöranden.
är helt naturligt af ett
ovanligt stort principiellt
intresse. Den har
föregåtts af en lång och häftig debatt
rörande frågan, huruvida statens
funktionärer ha rätt att bilda fackföreningar
(syndicats) enligt lagen af 1884. Både
folkskollärarne och arsenaIsarbetame
liksom nu postbetjänte ha förfäktat
denna rätt, under det att de ansvariga
ministrarna, framför allt den nuvarande
arbets- och postministem Barthou
från-känt dem denna rättighet, ehuru de
redan existerande föreningarna skulle
“tolereras“ intill lagstiftningen definitivt
ordnat förhållandena.
Den 11 april nedlade plötsligt 600
postbetjänte, till största delen
tillhörande korsbandsaf del ningen, sitt
arbete för att genom sträjk ernå bättre
lönevillkor. Lönerna för de olika
kategorierna af betjänte växla ganska
betydligt. De, som icke ha fast anställning,
fordrade en daglön af 5 francs (3 kr. 60
öre) i st. f. 3 fr. I allmänhet äro lönerna
ej höga, men brefbärarne erhålla af
allmänheten regelbundna
drickspenningar, särskildt vid årsskiftet. Just dessa
ha emellertid vållat tvister enär de
egentliga brefbärarna, synnerligast de
som ha de rika distrikten, uppbära
mera än korsbandsbrefbärarne med sitt
Poststräjken
i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
