Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på olika omständighetei;. När koket är färdigt, öses pappersmassan ned
i massab inga ren. Här skottas den af arbetare till en rem, som för den
upp till ett annat rum, där den passerar genom silar för att rensas från
kvistar och dylikt. Därefter öses den ut på ett ståltrådsnät, den s. k.
viran, för att få bort det mesta vattnet och föres sedan upp på stora
qrtindrar, fyllda med varm ånga, där den torkas. Slutligen huggs den
i stycken och pressas samman i pressama.
Som af denna beskrifning synes, måste sulfitfabrikerna gå dag och
natt; det är nödvändigt på grund af tillverkningens natur. Arbetstiden
är därför indelad i dag- och nattskift. De arbetare, som arbeta inuti
fabriken, ha således ena veckan dagskift, den andra nattskift. Ett skift
räcker i 12 timmar. I denna tid äro matrasterna inräknade. De flesta
arbetame inom fabriken kunna emellertid ej ha några bestämda
matraster, då det är omöjligt att beräkna t. ex. när ett kok skall tappas
eller när en syresats blir färdig. De som arbeta i massabingaren ha
på grund af det ansträngande arbetet sin arbetstid så fördelad, att de
arbeta hvarannan och hvila hvarannan halftimma. För flishuslaget
af-går enligt fabriksledningens uppgift i matraster och på grund af
knif-orabyte omkring 3 1/3 timmar. Reparatörerna ha bestämda matraster,
V? timma på morgonen, 1 timma på middagen och 1/i timma på kvällen.
De måste naturligtvis vid trängande reparationer arbeta på öfvertid,
men ha då enligt uppgift från fabriksledningen 50 % öfvertidsbetalning.
En af kokarereparatörerna har uppgifvit, att han varit sysselsatt 36
timmar i sträck med att reparera mumingen på insidan af en kokare.
Befälet förnekar detta och uppger 18 timmar som den längsta tiden
han arbetat, en arbetstid som dock kan anses betydligt öfverstiga det
rimliga. Emellertid tycks detta ha varit undantag; i hvarje fall är att
märka, att dylika reparationer ej gärna kunna förekomma mer än högst
en eller två gånger om året och att det naturligtvis är af största vikt,
att de göras så hastigt som möjligt, då hela fabriken måste stå under
tiden.
Regelbundet återkomma däremot de s. k. långskiftena på 24 timmar,
en omänskligt lång arbetstid, som emellertid förekommer äfven vid
andra sulfitfabriker. De omfatta söndagsdygnet och uppstå vid
öfver-gangen från dag- till nattskift och tvärtom. Tillverkningen på söndagen
drifves emellertid endast med så många man, som behöfves för att nätt
och jämnt hålla fabriken i gång. De lära vanligen vara omkring 15
man, och långskift inträffar för de grupper af arbetare, som ifrågakomma,
ungefär en gång i månaden. Söndagsarbete lär emellertid äfven
förekomma i andra fall, enligt arbetarnes uppgift på grund af att
reparatörerna äro för få. Ledaren af arbetet bestrider detta på det bestämdaste.
För en utomstående är det naturligtvis omöjligt att afgöra, hvem som
har rätt. Reparatörerna utgöra enligt fabriksledningens påstående
omkring 10 % af arbetarkåren. Att arbetstiden är alldeles för lång, torde
vara uppenbart för enhvar, men den är ej längre här än på de flesta
andra ställen. Om själfva arbetet må för öfrigt tilläggas, att det i
allmänhet ej betraktas som hälsovådligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
