Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärarne skulle vara beredda att tjänstgöra intill 36 veckor om året i
stället för 34^2 såsom nu är fallet. Sex reservanter från första
kammaren med herr Billing i spetsen hade däremot yrkat, att då
folkskoleväsendet vore en kommunal angelägenhet, kommunerna fortfarande
måtte dels med Vs deltaga i bekostandet ej blott af begynnelselönen
utan äfven ålderstilläggen, som enligt utskottets förslag skulle gäldas
af staten ensam, dels ock betala de extra pensionsafgifter, som enligt
gällande reglemente skola gäldas af kommunerna, men hvilka enligt
utskottets förslag äfven skulle öfvertagas af staten.
I första kammaren fördes reservanternas talan af herrar Billing,
Lindman och Carl Klingspor. Den sistnämnde gaf ett nytt prof på
sitt kända intresse för den andliga kulturen genom yttrandet att
kommunernas skyldighet att bekosta ålderstilläggen kunde vara en
hälsosam maning till dem att icke bygga för många skolor.
Ecklesiastikministern gick, laddad med siffror, i elden för kungl. maj:ts och
utskottets förslag. Han visade bland annat, att utdebiteringen till
folkundervisningen vore mycket olika i olika skoldistrikt, samt att det
funnes kommuner, i hvilka denna utdebitering uppginge ända till 106
öre per fyrk. För att mildra denna ojämnhet samt lätta de skuldsatta
kommunernas tunga börda vore det rättvist och billigt, att staten
öfver-toge ålderstilläggen. För yrkandet på lika ålderstillägg till lärare och
lärarinnor yttrade sig herr Trygger; han fann det vara en
rättskränk-ning att afvika från den sedvanerätt, som hittills gifvit lärarinnan lika
lön som läraren, samt uttalade farhågor för att lärarinnornas arbetslust
därigenom skulle nedsättas. Kammaren biföll utan votering
reservationen.
I andra kammaren försvarades reservationen af bl. a. herr Hjäme,
som tillika kraftigt framhöll orättvisan af att gifva de kvinnliga lärarne
lägre löner än de manliga, när man af de förra fordrade samma
kompetens och arbete som af de senare. Han fann det motbjudande, att
just staten skulle exploatera kvinnlig arbetskraft för lägre ersättning än
den manliga, i synnerhet som kvinnorna härigenom kunde komma att
afskräckas från att ägna sig åt folkskolans tjänst, för hvilken de dock
vore särskildt lämpliga. I sistnämnda syfte yttrade sig äfven herrar
Vennersten, Kropp, Andersson i Västra Nöbbelöf, Persson i Tällberg
och Adelsvärd. Utskottets förslag försvarades af ecklesiastikministern
och herrar Zetterstrand, Persson i Stallerhult, Hammarlund m. fl. Vid
voteringen segrade utskottets förslag med 159 röster mot 49, som
af-gåfvos för herr Vennerstens motion om lika ålderstillägg för lärare och
lärarinnor.
De skiljaktiga besluten i frågan hafva sedermera sammanjämkats
på det sättet, att bägge kamrarne beslutit, att kommunerna fortfarande
skola vidkännas tredjedelen af utgifterna för ålderstilläggen, för så vidt
dessa utgå med lika belopp för manliga och kvinnliga lärare, men att
staten skall ensam vidkännas ej blott den del af de manliga lärames
ålderstillägg, hvarmed dessa höjts öfver de kvinnliga lärarnes, utan
äfven utgifterna för de extra pensionsafgiftema.
1 norrlandsfrågan blef den kungliga propositionen i hufvudsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
