Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklats så långt som önskligt varit. Men intresset fins och är i
stigande. Tänk dig att man kommer till en liten landsortsstad med
4,000 innevånare och finner 600 vuxna människor samlade för att
höra på den visdom man har att förkunna! Det är ju så godt som
hela staden. På många ställen är föreläsningen veckans stora händelse.
Öfverallt träffar man “hyggligt folk“ som i koncentrerad form meddela
samhällets planer och förhoppningar.–-
Du må tro man får höra och se underliga saker, när man är ute
och flackar. Den förståelse, som visas de sociala frågorna, är orimligt
liten eller ingen. De flesta sätta likhetstecken mellan social och
socialism. Häromdagen talade jag om “social bildning“ på en plats strax
utanför hufvudstaden. Bland åhörarne fanns en af traktens många
godsegare, hvilken meddelade mig, att han förgäfves sökt locka sina
kolleger till föredraget. De blefvo blott förargade och utbröto: “Social
bildning!! Hva’ ska’ nyttan vara med sådant! Det borde förbjudas
att skolorna upplåtas för sådana föredrag.“–-Emellertid fins
det intresse pä sina håll. Jag påminner mig en större arbetsgifvare
som en hel natt uppbyggde mig med sina socialpolitiska funderingar,
som f. ö. gingo i mycket radikal riktning. Han var en ifrig läsare af
“Brand“ och “Fram“ och “högertidningen Socialdemokraten“, han
funderade på att anordna diskussionsaftnar med sina arbetare och sökte
på många sätt höja deras ställning. I många fall finner man hos
arbetsgifvarne en önskan att ordna förhållandena på gammalt
patriarka-liskt vis. Om också detta numer på de flesta håll måste betraktas
som omöjligt, så tror jag dock att man bör erkänna den goda afsikt
som ligger dämnder. Det hvilar dock en djup ansvarskänsla öfver
sådana arbetsgifvare. På grund af obekantskap betrakta de
arbetarrörelsen som något ondt, från hvilket man med all makt bör bevara
arbetarne. Därför måste det förhindras att fackföreningar,
ungdomsklubbar m. m. bildas på platser, ja t. o. m. nykterhetsföreningame
tolereras knappast, ty de äro inkörsportarne till “den nya tiden“.
Många sådana arbetsgifvare nöja sig med negativa åtgärder och
resultatet blir då en bitter strid om föreningsrätten, hvilken måste sluta
med arbetames seger, om också lagen på intet vis skyddar
föreningsrätten. Men andra arbetsgifvare söka att genom positiva åtgärder
förbättra sina arbetares ställning. Mycket göres för att ordna bostäder,
badhus, egna hem, skolkök, bildningssträfvanden m. m. Men oftast
sker det utan arbetames medverkan och därigenom väckes den öfver
allt slumrande misstron, och slutresultatet blir i många fall att
förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare försämras. Man glömmer
att det är viktigare att göra något genom folket än för folket.
Vid ett tillfälle iakttog jag hvilken bitterhet som alstras genom
striden om föreningsrätten. Vid ett glasbruk i mellersta Sverige sökte
arbetsgifvarne konsekvent förhindra bildandet af en fackförening, ehuru
sådana finnas vid alla till glasbrukstrusten hörande verk. Vid min
ankomst till platsen hölls fackföreningsmöte — på landsvägen. Det
var den enda “lokal“ som fanns att få, ty bruket äger all jord i
närheten och förbjuder användandet af alla lokaler för politiska möten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
