Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergifvit principen att skilja mor och barn, men i stallet sträfvar att
möjliggöra barnets förblifvande hos modren, såsom det naturligaste och lyckligaste
för båda parterna. Det offentliga och privata understödets riktande mot detta
mål — samtidigt med att bamafadrens lagliga förpliktelser skärpas och
inspektionen, (med hufvudsaklig karaktär af undervisning i barnavård) utsträckes till
de icke utackorderade oäkta barnen — måste anses som enda vägen till höjande
af den ogifta modrens sociala anseende. Ty blott genom att påtaga sig
moders-plikterna, kan hon emfl att en gäng få sin modersrätt erkänd och respekterad.
Den ogifta modrens belägenhet är nu i de flesta fall fruktansvärd. I
kvinnans mest kritiska period, då hon mer än någonsin är i behof af lugn, omtanke
och sympati, ser hon sig — ofta ekonomisk utblottad — ej endast öfvergifven
af den, som borde stå vid hennes sida, men hvart hon vänder sig mötes non af
kallsinnighet och hån. Ar det underligt om inom henne — utstött och förpinad
som hon ar — arbetar sig fram hårda, förtviflade tankar, och att hon i stället
för att röna modersansvarets förädlande inflytande under denna tid tar en
obotlig andlig skada? Kallar man det ett straff, så står detta i sanning föga i
öfverensstämmelse med “brottet*. och i hvarje fall, svarar det ingalunda mot
straffrättens moderna princip, enligt hvilken straffet bör afse att förvandla
brottslingen till en duglig samhällsmedlem.
Under nuvarande förhållanden år fattigvården den ogifta modrens enda
tillflykt Medvetandet om denna institution verkar i detta som så många andra
fall lugnande på de medborgerliga samvetena. Man glömmer, att människan och
allra minst en olycklig, öfvergifven kvinna, ej lefver af bröd allena. Hon tränger
till vänliga — ej dömande och föraktfulla — blickar, till råd öch moraliskt
stöd. Knappast är fattigvården i sin nuvarande form med uteslutande manliga
funktionärer den plats dit en kvinna vänder sig i säker förtröstan att finna detta.
Den är en fruktad nödfallsutväg, intet annat. I afvaktan på en offentlig reform
kan dock den privata organisationen på detta område göra ett fruktbärande
arbete och dessutom bereda den allmänna opinionens frontförändring i denna
samhällets kanske mest försummade fråga.
Detta har skett i Köpenhamn. Föreningen iil hjœlp for olykkeligt
stil-lede ntödre bildades den 1 mars 1905 på initiativ af personer tillhörande olika
stånd och klasser, hvilka oafsedt politisk och religiös skiljaktighet samlades i en
gemensam önskan att i någon mån råda bot på de ogifta mödrarnes socialt
ödesdigra skyddslöshet. Och besinnar man, att en fjärdedel af alla årligt födda i
Köpenhamn födes utom äktenskapet, får man ett begrepp om arbetsfältets
utsträckning. Betänker man vidare, att enligt statistiken öfver hälften af de kvinnor,
som föda Danmarks årliga 7,000 oäkta barn, äro under 20 år, således själfva
knappast mer än barn, inser man att möjligheten att rädda ej bör anses utesluten.
Föreningen har nu c:a 900 medlemmar och dess inkomst under året har uppgått
till närmare 9,000 kr., hvarmed man satts i stånd att bistå c:a 300 kvinnor.
Ordförande i föreningen är med. d:r Muus.
Ett besök på föreningens kontor, Nytorv 19, och ett samtal med
föreståndarinnan, fru Krause, gaf mig det bästa intryck både hvad beträffar verksamhetens
resultat och den sant vidhjärtade anda, som präglar den. Här finns intet af en
själlös institutions köld och knapphet, det är varma människohjärtan —
kvinnohjärtan — som med förtroendeingifvande förstående komma olyckliga likar till
mötes. aSå långt medlen räcka”, säger fru Krause, ‘bistå vi utan åtskilnad alla
kvinnor, som söka vår hjälp. Likväl äro vi benägna att skänka särskildt
understöd åt de mödrar, som behålla sina barn hos sig.44 — Nedslående erfarenheter
i form af missbrukadt förtroende etc. ha naturligtvis ej saknats, men de uppvägas
mångfaldigt af de bevis på rörande sträfsamhet och försakelse, som man
bevittnat hos många unga mödrar antingen för att själfva kunna vårda sina barn eller
underhålla dem i goda fosterhem.
I regel* sörjes för kvinnorna en månad före och en månad efter barnets
födelse, undantagande de 9 dygn som de efter förlossningen tillbringa å
"Födselstiftelsen". Kvinnorna bo i den mån där finnes utrymme å sKvindehjemmet»
vid Læssôesgade, en för fyra år sedan grundad privat asyl för hemlösa kvinnor,
hvarest finnes en afdelning för mödrar och deras barn. Betalningen är blott 50
öre pr dag för logis och full kost. Andra anskaffas tillfälliga uppehållsorter, ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
