Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom en kungl. förordning af år 1864 angående utvidgad
näringsfrihet lades grunden till en modernare arbetarelagsstiftning i Sverige.
Denna förordning omfattade föreskrifter rörande dels arbetslokalernas
beskaffenhet, dels barnarbete, och dels afgifvande af statistiska
uppgifter. Öfvervakandet af denna förordnings efterlefnad var emellertid
öfverlämnad åt hälsovårdsnämnderna i städerna och kommunalnämnderna
å landsbygden, och torde man tryggt kunna påstå, att den kontroll
dessa myndigheter utöfvade var ringa om ens någon.
Följderna uteblefvo ej heller och en år 1884 verkställd statistisk
utredning af den då tillsatta arbetarelagstiftningskommittén visade de
oroväckande förhållanden under hvilka industrien och dess arbetare
be-funno sig. Så framgick att t. ex. i Stockholm endast 12 % af de
undersökta arbetslokalerna ägde nöjaktig ventilation, att i 46 % hvarje
anstalt för luftväxling saknades och att i 11 % förekom så hög
temperatur eller utvecklades sådana giftiga gaser eller stoff, att i dem
sysselsatta arbetare befunnos illamående under arbetstiden, och allt detta
oaktadt det i förordningen föreskrefs att luften i fabrikslokalerna skulle
vara »frisk och oskadlig».
Vidare framgick att bland de 133,861 industriarbetare som
undersökningen omfattade inträffade 2,892 olycksfall, däraf 412 med dödlig
utgång och 868 förorsakande varaktig skada. Behofvet af en
fullständigare skyddslagstiftning, hvars efterlefnad noggrannare öfvervakades,
framträdde således tydligt, och det förslag till lag, som af
kommitté-rade utarbetats, antogs efter en del ändringar den 10 maj 1889.
Denna lag afser att, åt de vid industriella yrken å därtill hörande
verkstäder och arbetsplatser sysselsatta arbetare, bereda skydd mot fara för
lif och hälsa, och är öfvervakandet af denna lag anförtrodd åt därtill
särskildt förordnade inspektörer. Man skulle ju nu kunna tro att allt
härmed vore väl beställt, men så är tyvärr ej förhållandet. Dels äro
inspektionens krafter allt för små i förhållande till industriens storlek,
och dels mötas inspektörernas föreskrifter ofta af oförståelse af såväl
arbetsgifvare som arbetare, hvartill kommer att endast ett fåtal
fabrikanter redan från början utrusta af dem tillverkad arbetsmaskinen med
skyddsanordningar, ja konstruktörerna taga ofta så liten hänsyn till
arbetsmaskinens ofarlighet att dennas konstruktion ofta lägger mycket
stora svårigheter i vägen för ordnandet af ett praktiskt skydd.
För att väcka konstruktörens uppmärksamhet på vikten af att
hänsyn tages till ofarlighet, fabrikantens intresse för
skyddsanordningars anbringande, arbetsgifvarens förståelse af skyddsanordningarnes
betydelse och arbetarens förtroende för skyddsanordningarnas
tillförlitlighet och praktiska användbarhet har Föreningen för arbetareskydd
ordnat sin utställning.
De skydd som däri visas äro af två olika slag, nämligen skydd
mot olycksfall, hvilka markerats med röd färg, samt skydd mot ohälsa,
hvilka markerats med blå färg. En viktig princip vid anordnande af
skydd å en arbetsmaskin är, att skyddet skall konstruktivt ingå som en
med maskinen i öfrigt harmoniskt sammanhängande del, och ej utgöra
ett löst påsatt, ögat stötande bihang, ty den med sin arbetsmaskin väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
