Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialpolitik vid 1906 års riksdag.
V.
Att vår skattelagstiftning är oefterrättlig, är en gammal känd sak.
Vi ha i år fått en ny påminnelse därom genom utgången af frågan
om höjning af det bevillningsfria afdraget. Regeringen hade, såsom i
tidskriftens 4:de häfte meddelats, föreslagit vissa lindringar i
bevill-ningen för de grupper af medborgare, för hvilka skatterna till följd af
inkomsternas ringhet och lefnadskostnademas dryghet kunna beräknas
blifva relativt hårdast tryckande. I propositionen hade frågan om den
kommunala beskattningens sammanhang med bevillningen till staten
icke i vidare mån berörts, än att departementschefen åberopat detta
sammanhang såsom ett skäl för att icke utsträcka afdragsrätten längre
än som vore af trängande behof påkalladt.
Bevillningsutskottet fann emellertid, att på grund af detta
stats-beskattningens sammanhang med kommunalbeskattning medgifvande af
de utaf kungl. maj:t föreslagna lindringarna i den förra, hvilka utskottet
icke i och för sig fann obilliga, skulle leda till en för andra skattskyldige
synnerligen kännbar förskjutning af den senare. Till stöd för denna
åsikt åberopades en af utskottet verkställd utredning, utvisande, att de
föreslagna afdragsbestämmelserna beträffande statsskatten skulle medföra
en väsentligt ökad kommunal utdebitering per fyrk för öfrige
skattskyldige, en ökning, som i vissa kommuner komme att uppgå ända
till 48 %. Utskottet kom således till det resultatet, att det kungl.
förslaget ytterligare bestyrkt den gamla erfarenheten att det i vår
skattelagstiftning rådande sambandet mellan bevillningen till staten och den
kommunala skattskyldigheten reste oöfverstigliga hinder för
bevillnings-lagstiftningens reformerande i önskvärd riktning; och utskottet afstyrkte
fördenskull såväl kungl. maj:ts proposition som herr Öbergs motion i
ämnet.
Reservanterna hrr K- G. Karlsson, Bonde, Höjer, Roos och Branting
funno sig i likhet med utskottsmajoriteten förhindrade att tillstyrka
bifall till de af kungl. maj:t föreslagna fasta och generella afdragen,
men hemställde om bifall till förslaget att kommunerna skulle få rättighet
att, där förhållandena därtill föranledde, besluta särskilda afdrag, fördelade
i ett personligt afdrag af högst 150 kr. för den skattskyldige själf och
ett afdrag af högst 50 kr. för hvart och ett af hans minderåriga barn.
Herrar Wester och Klingspor ansågo, att man för tillfället ej kunde
komma längre än till en lättnad i skattebördan för landtbefolkningen
och föreslogo för detta syftes vinnande en höjning af det skattefria
existensminimum från 500 till 550 kr. samt af det bevillningsfria
afdraget för inkomster under 1,200 kr. från 450 kr. till 500 kr.
Herrar Lindblad och Almqvist slutligen föreslogo skrifvelse med
begäran om utredning och nytt förslag i ifrågavarande ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
