Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Önskemål om
föreläsningsverk-samheten.
En diskussionsklubb i Kopparberg, bestående af manlig och
kvinnlig ungdom, har under två aftnar diskuterat frågan om “Föreläsningar*,
hvarvid följande uttalande gjorts:
Klubben anser, hvad ämnesvalet vid föreläsningar beträffar, att på
föreläsningsföreningames program som förnämsta ämnen böra sättas:
hälsovård, naturvetenskap och socialvetenskap. Särskildt i det
sistnämnda ämnet anse vi det vara en rent fosterländsk plikt för dessa att
på sin ort meddela allmänheten den objektiva kunskap, som den så
helt saknar.
Vidare anse vi föreläsningar i följande ämnen synnerligen
önskvärda: psykologi och populär filosofi, särskildt religionsfilosofi,
litteratur-och i allmänhet kulturhistoria, särskildt med musik kombinerade
litteraturaftnar, samt slutligen lefnadsteckningar af stora män och kvinnor.
Föredrag då och då i etiska ämnen — uppfostran, sedlighet, m. fl.
— af fördomsfritt allvarliga talare, anse vi äfven önskvärda.
För att i öfrigt föreläsningsverksamheten skall kunna göras mera
fruktbringande, anse vi det nödvändigt, att det nu allmänna systemet
med enstaka föredrag, som i längden icke kan försvaras, åtminstone
delvis ersättes af serieföreläsningar — dels egentliga kurser af
sammanhängande föreläsningar, dels grupper af hvarandra oberoende
föredrag, hvilka dock röra sig kring en samlande enhet, såsom ett visst
land, en viss sida af kulturen, o. dyl. Föreläsningsverksamheten kan
endast på så sätt fylla sin dubbla uppgift: att verka upplysande och
uppfostrande. Genom det nuvarande systemet fostras publiken till
ytlighet i stället för fördjupning, till nyfikenhetsintresse i stället för
kunskapsintresse.
Helt tillfredsställa behofvet af kunskap kunna föreläsningarna
naturligtvis aldrig. Här måste samverkan med det tryckta ordet komma
till stånd. Grundlinjer med litteraturförteckningar böra tillhandahållas,
försäljning af småskrifter i ämnet bör äga rum vid föreläsningarna, samt,
först och främst: samverkan med ett folkbibliotek är oundgänglig.
Föreläsningsföreningame böra hälst på samma gång vara
biblioteksföre-n ingar.
I öfrigt beklaga vi, att föreläsningsverksamheten så föga ger
intryck af en rörelse med lefvande lif i, och hoppas, att den må kunna
ryckas upp ur sin karaktär af en ofvanifrån arrangerad, visserligen
kapitalstark, men trög välgörenhetsinrättning och utvecklas till en folkrörelse,
en folkets egen allvarliga angelägenhet, ett arbete med folket, icke blott
för detsamma. För att kunna detta, är det nödvändigt, att den byggs
mera på själfverksamhet, att de stora massor, för hvilka föreläsningarna
äro afsedda, genom tillräckligt antal representanter i
föreläsningsförenin-garnes styrelser bringas att aktivt deltaga i ledningen. Härigenom kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
