- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1906 /
294

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur långt ha vi dock ej kommit i fattigdomselände, när det är nöd*
vändigt att uppehålla en anstalt för hemlösa som rymmer 4,000
personer och kostar årligen 1/2 milj. kr.! Att en sådan anstalt existerar
är ett talande vittnesbörd om det sociala elände som råder. Men
härtill kommer att en sådan anstalt som denna måste verka skadligt för
samhället och demoraliserande för individerna. Den tjänar ju som en
fyrbåk för hela landets slödder. Hvar luffare i Tyskland vet att i
Berlin kan han få gratis tak öfver hufvudet och delvis kost. Han
behöfver ej arbeta härför, inte tigga sig till inträde. Visserligen vet han
också att enligt bestämmelserna det ej är tillåtet att besöka anstalten
oftare än 5 gånger hvarje kvartal; men enhvar kan också lätt öfvertyga
sig om, att det är omöjligt för ett halft dussin tjänstemän att kontrollera
en sådan bestämmelse när det gäller en 3 å 4 tusen nattgäster, och att
det därför är föga risk att råka ut för polisens varning och eventuellt
tvångsarbete. Men faran af en sådan anstalt är äfven stor i moraliskt
afseende. 1 de gemensamma salarne samlas ett mycket olikartadt material.
Säkerligen en och annan ordentlig arbetare, som blifvit arbetslös, icke
så få unga oskyldiga ynglingar och slutligen det värsta slödder en
storstad kan ha: förbrytare, alkoholister, ohjälpliga vagabonder, som tigga
sig till födan för dagen och gömma sig för polisen nattetid. Att de
goda elementen skola gå till botten i denna förskräckliga blandning af
människospillror är ganska naturligt — — —.

Skall då ingenting göras för eländets minskande? Jo, de hemlösa
måste omhändertagas, men i största möjliga utsträckning måste man
uppställa den fordran, att de arbetsföra skola betala för sig genom
arbete, och det är denna fordran man numera uppställer i modäma
anstalter.

Anstalter för luffare.

Under de senare åren har jag haft tillfälle att besöka ett stort
antal hem och anstalter för luffare i våra grannländer samt i Tyskland,
Holland och Belgien. De äro af mycket olika karaktär — från den stora
tvångsarbetsanstalten Merxplas i Belgien med dess 5,000 arbetare till
den obetydliga förplägningsstationen i Tyskland. Det antal luffare,
som kan räddas åt samhället, är visserligen ganska litet. Men det kan
dock ej nekas, att dessa anstalter äro till stor välsignelse för
allmänheten och luffarne själfva. Under längre eller kortare tid få de där
intagna vänja sig vid ordning och renlighet, erhålla stärkande föda
och — samhället befrias från dem. Tanken ligger nära att för alltid
innesluta de som visat sig omöjliga — de som t. ex. återkommit 10
å 20 gånger till anstalten. Man får också ofta höra direktörerna för
dessa anstalter uttala önskemål om att få en sådan makt i sina
händer; och det måste medges, att det är tämligen meningslöst att gång
efter annan belasta samhället med olyckliga stackare, som visat sig
oförmögna att taga vara på sig själfva och hvilka verkligen behöfva
en stark hand ständigt öfver sig. Men stor försiktighet måste dock
iakttagas i detta afseende. Dels händer det ju någon gång att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1906/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free