Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man bör söka förebygga dess orsaker, och om det ej är möjligt, bör
man söka formen för ett särskildt arbetslöshetsunderstöd. Till
arbetslöshetens förebyggande betonades vikten af en tillförlitlig arbetsstatistik,
arbetsförmedlingsverksamhetens utveckling och understödjande genom
statsmedel samt utvidgning af de offentliga arbetena. “Staten och
kommunen borde därvid betala normala löner efter
fackföreningstarif-fema“. Spörsmålet om arbetslöshetsförsäkring borde ock föras fram
mot sin lösning. — Efter detta anförande föreslog kapten Palmstierna
att kongressen skulle ingå till Kgl. M:t med en skrifvelse, hvari
framhölls nödvändigheten att genom arbetsförmedling och
arbetslöshetsförsäkring sätta en damm mot arbetslösheten och hvari hemställdes, att K*
M:t ville låta företaga en utredning angående de åtgärder, som böra
vidtagas af det allmänna för befrämjande af arbetslöshetsförsäkring i
Sverige.
Kongressen biföll förslaget. Därpå vidtog en sakrik diskussion
med anledning af hr Blombergs anförande, i hvilken bl. a. yttrade sig
doktorerna Huss och Heckscher samt red. Thörnberg. Doktor Heckscher
påpekade arbetslöshetens beroende af konjunkturernas växlingar och
kriserna samt förordade att myndigheterna under iakttagande af dessa
växlingar igångsatte de offentliga arbetena vid lämpliga tider, särskildt då
den ekonomiska depressionen med åtföljande arbetslöshet började inträda.
Herr Thörnberg framhöll de förmåner som ernåddes genom
fackföreningarnas omhändertagande af arbetslösheten. De skulle därigenom
utvecklas till något annat än blotta kamporganisationer.
Fackföreningarna kunde också bäst konstatera när oförvållad arbetslöshet föreligger.
Pastor Spak frågade, huru man skulle ställa sig till sträjkerna, som ofta
voro absolut nödvändiga för arbetarna att tillgripa för att värna sina
lif sintressen. Genom framkastandet af denna fråga hotade diskussionen
att inkomma på ömtålig mark. Bataljonspredikanten Collén och
kyrkoherden Palén gingo till angrepp mot fackföreningarnas verksamhet,
hvilka angrepp emellertid bemöttes af herr Blomberg.
Därpå skedde konstituerandet af den i början af artikeln omnämnda
föreningen för fattigvårdsväsendet, “Svenska fattigvårdsförbundet“, hvilket
skulle verka för sin uppgift, understödsväsendets utveckling, genom
tillhandagående med råd och upplysningar, genom anordnande af
kongresser och utgifvandet af skrifter. Medlemmar af förbundet kunna vara
föreningar, fattigvårdsstyrelser och enskilda. Årsafgiften: 3 kronor.
Styrelsen skulle bestå af 30 personer med ett arbetsutskott af fem
medlemmar. Ordinarie möten hållas hvart tredje år.
Interimistiskt utsågs senare till förbundets ordf. landshöfding Widén,
och till dess vice ordf. redaktör von Koch. I arbetsutskottet insattes,
likaledes ad interim, red. von Koch, direktör Ernst Beckman, fröken
Ebba Pauli, fattigvårdsinspektör A. Lindblom och borgmästaren Jakob
Pettersson.
Efter middagsrasten inledde borgmästaren Pettersson en diskussion
om Ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Herr Pettersson utvecklade
hurusom invaliditetsförsäkringen genomförts antingen som pensionering
af behöfvande med stats- eller kommunalmedel såsom i Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
