Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nisation af antydt slag. Det är ju känd sak att smärre jordbruk i
genomsnitt bära sig bättre och på grund af flere samverkande orsaker
gifva väsentligt högre afkastning än de stora godsen. Dessa senare
kunna ofta nog, åtminstone om de drifvas som enbart jordbruk och
ej i samband med industriell verksamhet, endast hållas uppe genom
årliga tillskott och ha mera karaktären af en lyx, som rikeman tillåter
sig för nöjet att vara godsägare, än af verkliga förvärfskällor. Att de
äfven i sådant fall ge bröd åt många familjer är ju visserligen sannt, men
dels sakna dessa familjer den själfständighet som är det berättigade
målet för hvars och ens ekonomiska sträfvan, och dels kunde det
ifrågavarande jordstycket i de flesta fall föda flera om det tillgodogjordes på
ett annat sätt.
Den senare synpunkten bör kunna göra sig så mycket mera
gällande i samma mån som utvandringen på grund af svårigheten att
erhålla egen gård och grund är stor, och den förras betydelse vid
betraktandet af de inre politiska förhållandena kan icke lätt öfverskattas.
Ty en relativ ökning af den själfägande, besittande bondeklassen
på bekostnad af jordbruksproletariatet kan icke gärna utöfva annat än
det gynnsammaste inflytande på stabiliteten i de sociala och politiska
förhållandena inom ett land.
Den agitation, som socialdemokratin på senare tid börjat drifva
bland jordbruksproletariatet och som tvifvelsutan kommer att med all
kraft fortsättas, skall successivt förlora terräng och material i samma
mån som landtarbetarna “bonificeras“ till hemmansbrukare. Äfven en
sådan kan ju vara mer eller mindre socialdemokratiskt sinnad, men
bönder och småbrukare såsom klass kunna aldrig i ett rättssamhälle bli
revolutionära eller samhällsfientliga.
Detta är ett faktum, som, synes det mig, borde bidraga att ge
egnahemsrörelsen i Sverige en snabbare takt än den säfliga, som trots
de goda ansatserna ännu alltjämt är den rådande. Den lifliga
benägenheten hos oss svenskar att på alla möjliga håll vilja skaffa oss “garantier“
och kontroll är nog bra så till vida att många missbruk därigenom
förebyggas. Men den verkar också ofantligt ofta skadligt genom att
hämma en god sak; sträfvanden, som allmänt anses berättigade, komma
ändock ingen vart, därför att man ej vill eller vågar jämna vägen
för dem.
I godt och ondt ta vi ofta exempel från vårt stora södra
grannland; må vi i egnahemsfrågan, en af de största och viktigaste som på
långliga tider väckts i vårt land — reellt sedt ofantligt mycket viktigare
än den för närvarande så godt som allt offentligt intresse uppslukande
rösträttsfrågan — en gång kasta blicken öfver till Tyskland och se
med hvilken liberalitet man där går tillväga. Den svenska staten har
tillräckligt många egendomar, som nu, utlämnade på arrende, ge dålig
inkomst och spela ringa roll i budgeten och å hvilka många småhem
till nytta både för den enskilde och det allmänna kunde upprättas. De
svenska hushållningssällskapen torde icke heller sakna medel och
utvägar att till sin öfriga gagnande verksamhet lägga ett mera positivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
