Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är kristendom? Några predikningar af Hagbard Isberg. Pris 1: 75.
Arbetsglädje, föredrag af Per Pehrsson. Pris 60 öre.
Förf. till den sistnämnda boken säger, att “inga ha i själfva verket så
stora möjligheter som vi (prästerna) att fä förmedla arbetsfrid och arbetsglädje
inom vårt folk». Men han säger också »att med oförstående inför det,
som rörde sig i tiden, har kyrkan syndat och svikit sig själf.» Hans
framställning, riktad till ämbetsbröder vid en prästkonferens, går ut på att prästerna på
ett helt annat sätt skola deltaga i samhällsarbetet. Och själf har han genom
framgångsrikt folkbildningsarbete sökt lämna godt exempel. Åtskilliga tecken
tyda på, att vi stå inför ett uppvaknande blana prästerskapet på detta område.
Sådana tecken äro vissa prästers förstående ställning till landtarbetarrörelsen,
andras om kunskap och förståelse vittnande inlägg vid fattigvårdskongressen
o. s. v. Dock synas prästerna på sina håll vara ohjälpligt efter tidens utveckling.
Därom vittnar t. ex. det oförstående som Dalaprästerna visat för de s. k.
folk-högskolekurserna hvilket i hög grad bidragit att fjärma folk och präster åt.
Pastor P:s skrift har därför en mission att fylla. — Förf. till ofvanstående
predikningar hör gifvetvis till dem, som förstå tidens kraf, och som besitta
verklig lust att hela samhällssåren. Den ungdomlige pastor Isberg är en eldsjäl,
som måste gripa sina åhörare — det erfor man vid fattigvårdskongressen., Och
om han i sina predikningar ej kan ge så mycket som genom sitt personliga
uppträdande, så är i alla fall hans framställningar af hur man skall försöka »låta
folkskarorna se Bibelns Jesus», eller att »förena kristendomen och brödfrågan»
värda stor uppmärksamhet bland hans ämbetsbröder, ty det är nya synpunkter
som här framhållas. För predikningarnes tillgodogörande af allmänheten vore
det önskligt om förf läte den sista resten af de teologiska gammalmodigheterna
försvinna. Det verkar t. ex. i den i öfrigt moderna framställningen
öfver-raskande att finna satan(!) bibehållen i sin dominerande ställning. G.
En gammal lifstidsfånges själfbiografi. Öfversedd och fullständigad
samt barnavdrdare tillägnad. — Utg. af svenska sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran.
Detta dokument ur ett förloradt lif är en skriande varning som ej borde
lämna någon oberörd. “Sveriges äldste och tidtals svåraste fånge,* som efter sin
frigifning vid 68 års ålder nedskrifvit sina minnen, har ej utan skäl tillägnat dessa
barnavårdare och uppfostrare. Den lifliga skildring han ger af sina uppväxtår är
värdefull ej blott som en kulturmålning från midten af förra århundradet, utan
framför allt därför, att den så uppenbart visar, hur fysisk och andlig vanvård i
barndomen är tillräcklig att, trots hennes goda inre gåfvor, förstöra en
människas hela framtid. Ty han hade inga medfödda förbrytaranlag denne man, utan af
allt att döma hörde han till de temperamentstarka, obändiga naturer, som uppresa
sig mot allt tvång, men som när det gäller ha “hjärtat på rätta stället.* Det
var hans brusande lifskraft och frihetslängtan, som redan hos barnet undertryckt
eller missledd slutligen gjorde honom till dråpare och i fängelset bröt ut i
vanvettiga våldsamheter. — Den frågan tränger sig fram: har da mänskligheten, har
vårt folk råd, att låta slumpen afgöra om rika personlighetskrafter skola komma till
gagnrik utveckling eller ledas in på banor, där de hota samhällets säkerhet. Och
hvad individen angår, har han ej rätt att fordra den vägledning och det stöd,
som möjliggör ett verksamt och aktningsvärdt lif, så att han ej en gång
behöfver slå händer och hufvud blodiga mot fängelsecellens väggar? — och slutligen
när lifstidsfången bruten men luttrad från fängelsets lefvande begrafningsplats
återvänder till lifvet, hur mötes han ? Arbetsgifvare och kamrater sky och håna
honom, med en långholmare vill man intet ha att skaffa! Har han då ej
tillräckligt sonat sitt brott, hvarför beröfvar man honom på förhand det “medborgerliga
förtroende,* som det är hans uppriktiga föresats att återförvärfva med
samvets-grannt arbete, och hvarförutan alla ärliga vägar till uppehälle förbli stängda?
Måtte denna gripande historia medverka att öppna allt fleras ögon för den
sociala nödvändigheten, att förhindra de unga från att drifva vilse, samt att stödja
de äldre, hvilkas återgång till ett hederligt lif nu så ofta försvåras af hjärtlöshet
och fördomar. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
