Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odla hos oss själfva och hos hvarandra vördnaden för lar/ och rätt.
Den vördnaden är ett gammalt godt arf från våra fäder. Det
har med rätta sagts, att den fästning, i hvilken värt finska
broderfolk utkämpat sin författningsstrid och segrat öfver barbariet, var
murad på den fasta grunden af gammal svensk lag. Här hafva
vi en nationell styrka, som ej kan nog högt värderas.
Men den ‘är i fara att förloras.
Om nu lagen är bristfällig? Nåväl, då skall man arbeta på
att förbättra den. Men hvad som är lag skall respekteras — så
framt det ej blir fråga om en verklig samvetskonflikt.
Det år med lagen som med föräldramyndigheten. Föräldrar
kunna ha stora fel och vara ovisa i sina befallningar och förbud;
inen att såsom barn lära sig lyda sina föräldrar är det yppersta
medlet för den själfdisciplin, utan hvilken ingen blir en karaktär.
Föräldrarnas vilja först och sedan samhällets lag och rättsordning
äro representanter, om ock i grofva drag. af det rätta, af plikten,
af detta du skall, som är minst lika viktigt för ett starkt
person-lighetslif, som dess motsats: jag vill.
Och så till sist! Glöm ej: det viktigaste och det som du år
mest ansvarig för är dock hvad du själf är — i ditt kallelsearbete
saväl som i ditt innersta personlighetslif.
Det håller på att bli modämt att vara socialt intresserade.
Man är ej riktigt bildad, om man inte kan tela om sociala frågor.
Och i synnerhet ej riktigt frisinnad!
Under inflytande af denna modärna strömning uppstår hos
manga en viss benägenhet att förakta den begränsning, som iir
nödvändig för att kunna göra ett godt arbete. Och dock är det
detta, som är uppgiften för de flesta af oss: att utföra ett visst
arbete, som kräfver hela vår energi. Därmed skola vi då göra
mer nytta än med att springa på möten och diskussioner och
vara med i ett otal af föreningar med mer eller mindre sociala
syften. En sådan begränsning innebär utan tvifvel för mången
ett offer. Men
»offret måste ske, som I väl veten,
i lif och konst, att nä helgjutenheten».
För de flesta af oss är det nog, att vi bevara och vidga
kontakten med, sympatien för det mångskiftande lifvet i vårt folk
och vårt släkte, utöfva de enkla medborgerliga handlingarna
såsom oegennyttiga, laglydiga samfundsmedlemmar och sedan
där-utöfver då och då räcka en hand med till någon gren af det
sociala arbetet. För öfrigt få vi glädja oss vid tanken, att
välgärning, öfvad i trohet mot vår enkla plikt, kommer andra till
godo, ej blott oss själfva.
Och vi kunna lyfta hufvudet högre — och böja det djupare.
Vår insats i folkets lif skall ej mätas endast efter det yttre
arbetsresultatet. Dess betydelse beror framför allt på hvad vi äro
såsom karaktärer, om vi — inom vår begränsning äro hela,
själfständiga, viljestarka personligheter. Ha vi i den riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
