Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkningens bildning viktiga Folkets Hus-tanken. Behandlingen af
landsbygdens bildningsfråga hör för öfrigt till det bästa i boken;
sådana partier som första afdelningens kapitel VI (sid. 56 ff) och
tredje afdelningens kapitel III (sid. 161 ff.) är helt enkelt
mästerstycken.
Af allt det myckna, som kunde vara att framhålla ur denna
skrift, må ännu blott ett påpekas. Med mycken styrka betonar
Ellen Kev nödvändigheten af att folkbildningsarbetet skall ske
genom folket själft, skall bli en folkets egen rörelse. Så själfklart
än detta borde vara, så behöfver det dock predikas och åter predikas,
ty det är nog inte så ondt om folk, som linner detta själfklara
tämligen olämpligt eller som åtminstone inte vill vara med om att
dra ut konsekvenserna af det. Att Ellen Key påvisar dem med
all Önskvärd tydlighet och att hon därvid energiskt går till tals
för ungdomens medverkan som en oeftergiflig förutsättning för
folkbildningsarbetets verkliga framgång, utgör, äfven det, ett
betydelsefullt grunddrag i hennes bok.
Naturligtvis kan det finnas punkter, rörande hvilka en läsare
kan vara frestad att motsäga förf. Hur vore något annat möjligt
i en bok öfver ett sådant ämne, och, än mer, hur vore något annat
möjligt i en bok af Ellen Key — en författarinna, som rör sig med
så inånga frågor från så många områden, som så ymnigt strör
omkring sig uppslag och synpunkter, och som till följd af hela sin
stilistiska läggning så gärna verkar med paradoxen och den djärft
tilltagna bilden? Men allt detta hör ju till hennes styrka. Hon
vore icke den stora författarepersonlighet hon är, om hon icke hade
detta. Och för resten är det ju en förtjänst hos hennes bok, om
den drifver till diskussion.
Ett och annat misstag i sakuppgifter finnes nog att rätta, och
ett och annat kan vara uteglömdt, som en detaljkunnig granskare
kanske väntar att se där. Men då må ihägkommas, dels att denna
•skrift icke ger sig ut för att vara en fullständig öfversikt, dels och
i all synnerhet att misstag och förbiseenden är rätt naturliga,
stundom oundvikliga, på ett område af sådan omfattning och med
så få förarbeten och så föga förut sammanbragt material som i det
föreliggande fallet.
Dylika anmärkningar — om de görs — är dock bra litet
betydande inför det stora, som denna bok ger oss. Vi kan verkligen
vara glada, att vi fått den och fått den just nu. Och vi har orsak
till djup tacksamhet mot Ellen Key för att hon till den sällsynt
vackra insats, hon redan förut gjort i det svenska
folkbildningsarbetet, nu har lagt äfven det att ge oss en bok, som i sanning
är ett lystringstecken för hvad som är ungt inom vårt folk.
Odal, Ottelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
