Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket mer som detta allmänt anses vara det område af
arbetarefrågan, där litteraturen är svåröfverskådligast och trots sin
rikedom minst ägnad att medföra en verklig lösning af problemen.
De massor af statistiska utredningar af löneförhållandena o. d.
som föreligga, lämna ju ej så mycken ledning ens för bedömandet
af arbetarens materiella lifsvillkor och ingen alls beträffande hanis
tankelif, och äfven bearbetningarna häraf gifva vanligen blott
ungefärliga och föga upplysande resultat. Vida värdefullare äro då de
arbeten, som grunda sig på personlig erfarenhet och kännedom om
förhållandena. Det skall därför i det följande göras ett försök att
sammanföra de bästa bland dessa och därvid främst taga hänsyn
till de oftast ganska litet kända skildringar ur arbetarnas lif som
skrifvits af arbetarna själfva.
Böljan göres med ett par värdefulla små arbeten af denna art.
Främst bland dem står utan tvifvel Steeles lilla bok. Man
öfverraskas omedelbart af att finna ett engelskt namn och en
engelsk titel på ett arbete om den franske arbetarens lif.
Förklaringen ligger i att författaren, en högt bildad metallarbetare, på
sätt och vis tillhör båda nationerna; han är född af engelska
föräldrar och har en lång tid varit arbetare i England, men har vistats
23 år i Frankrike, däraf de i sista åren som arbetare i en stor
fabrik i en af Paris förstäder. Han har alltså rik erfarenhet af
såväl den engelske som den franske arbetarens lif, och detta ger
hans bok ett alldeles särskildt intresse genom de belysande
jämförelser han blir i tillfälle att göra, och hela arbetet är ovanligt
läs-värdt. Den hufvudsakligaste anmärkningen, man efter läsningen kan
känna sig frestad att göra mot hans skildring, är att den är hållen
i allt för ensidigt ljusa färger. Men äfven detta ger ett
egendomligt behag åt framställningen. Man är så van vid mörker och
elände, när det är tal om den modäme industriarbetaren, att man
hjärtligt gläder sig, när man någon gång möter något sådant som
t. ex. förf:s skildring af de franska arbetarnas middag, hur de
sitta i god ro — de ha 1 ’/ä timmes rast — ute i det lilla trefliga
kaféets trädgård, livar och en med sin rena servett, diskuterande
den sista artikeln af Jaurès, och ätande sin middag, som består af
en kötträtt, en à två rätter grönsaker, så sallad eller ost och
slutligen en fruktdessert, hvarpå det hela afslutas med en kopp
kaffe. Till detta dricka de sin butelj vin och gå så tillbaka tiÜ
sitt arbete.
Hela den utförliga skildringen af deras ekonomiska villkor,
deras lif hemma och i fabriken, deras nöjen, kafélifvet,
söndagsutflykterna m. m. är hållen i samma ton, och förf. får här tillfälle
att göra en intressant jämförelse med förhållandena i England.
Öfverhufvud hyser förf. en varm sympati för sina franska kamrater
och ger en vacker bild af deras kamratskap, deras inbördes
hjälpsamhet och vänlighet mot utlänningar, allt belyst med intressanta
exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
